been there, done that, got t-shirt...

Jag tycker att det ar jattetrakigt att skriva tidsodande resedagboksinlagg. Jag tycker att det ar jatteroligt att skriva meningslosa blogginlagg.

Jack Johnson, tysta leken borjar nu!

Sol, sand, salt...

lagg till en ol eller tva, lite syskonkarlek/syskontjafs, en galen utflykt till knarkarhalan Nimbin, lite romantik och ett par dagars hang och surfande i sleepy surftown sa har ni mina senaste veckor i ett notskal. Klockrent!

update...

Jaani, horrenini... Det har hant sa mycket sen sista tt jag inte vet var jag ska borja, kommer anda inte orka skriva om allt...Nyar firades delvis pa vart kara hostel och delvis pa en bro i Melbourne. Mycket fyrverkerier och minst lika mycket kameror. Gott nytt ar! far man val passa pa att onska lite sa har i efterskott ocksa...

Ett par dagare senare, efter en natts lyx pa flygplatsen, packade familjen Karlsson sig in i varldens minsta kanske flygplan och drog ivag till Tasmanien. Pa Tasmanien finns det manga djur. De flesta ligger doda vid sidan av vagen, men vissa lyckligt lottade smyger fortfarande runt bland buskar, gras och stenar. Jag traffade mitt livs hittills nast storsta karlek i form av en liten tjock vombat, varldens i sarklass sotaste djur!


\

har ar han!

Ett djur som vi daremot inte sag var den tasmanska pungvargen. Den ar namligen utdod. Officiellt i alla fall. Manga havdar att den fortfarande smyger runt i de delar i Tasmanien som ar tackt av buskig regnskog och dar ingen manniska annu har varit. Det tror jag, och egentligen hade jag tankt mig att hitta en liten rackare och motbevisa alla pessimister, men det gick ju sa dar...Inte fick jag se nagon tasmansk djavul heller. Kommer ni ihag Taz of Tasmania? Ett ackligt litet tecknat djur som forstorde mangas barndom? Sadana finns ocksa pa riktigt, men holl sig val undan fran mig...

lika jobbig som ful

Det jag daremot fick gora, forutom att terrorisera en stackars liten vombat som bara ville ata kvallsmat, var att aka batcruise pa en flod, traska i berg i manga, manga timmar, eller klattrat kanske man ska saga, upp och ner for stup, genom backar och sno, strackt nan form utav ljumskmuskel, tittat pa otaliga mangder halvt om halvt nedlagda gruvstader och vattenfall, traskat i regnskog, kramat trad och som vanligt nar familjen Karlsson ar inblandad tramsat och allt som oftast sinkat resten av bussen. Men vi hade kul iaf!

Sen var det dags att ta oss tillbaka till Melbourne (om det ar nagon som har funderat over huruvida det ar en smart ide att forsoka flyga barfota kan jag meddela att det ar det INTE). Vi bodde pa ett hostel dar Anna tidigare huserat, en del av hennes gamla bekanta fanns kvar. Dessutom sprang vi pa Mimmi och Tossa fran Katrineholm, som tydligen ocksa bodde dar. Varlden ar liten.

Vi tog en liten tripp till Great Ocean Road, med galna Chris. Det regnade forsta halvan av dagen, men lika glada for det var vi. Vi fick se strander, raukar och klippor, en riktig drakgrotta, koalor och mer regnskog med knuffvanliga trad (!)

Sista kvallen i Melbourne firades med rage. Cragie tipsade om ett par schyssta stallen sa vi drog med ett gang fran vart hostel till next. Dar var det livat varre, och bra musik spelades. Det dansades, dracks cider och jag traffade en Truls. Dagen efter madde vi alla som vi fortjanade men var anda tvugna att pallra oss upp for att checka ut. Dagen spenderades i botaniska tradgarden, och sen var det dags att saga hej da till varldens basta mamma. Hon var tvungen att aka hem till den kalla nord igen, medan syskonskaran hoppade pa nattaget till Sydney. Nattaget var en mardrom, som jag nu har lagt bakom mig och helst aldrig mer vill uppleva igen.

Har i Sydney har vi val inte gjort sa vidare varst mycket egentligen, inte ens operahuset har jag varit och tittat pa. Igar tog vi ett par ol hemma hos Micke, som sagt, varlden AR liten. Sen tog vi en liten svang ner till Sydneyfestivalens oppningskvall, bevittnade bland annat hur folk blankt sket i att det var fullt och mejade ner ett par vakter samt en eldorgelbat. Idag har vi legat och stekt pa Bondi Beach, Johannes ar nu samma vackra hudton som en latt omogen jordgubbe. Nu sitter vi och gommer oss for regnet som utanfor oser ner, och langtar till imorgon. Da ska vi namligen borja pa surfskola! Det ni!

Ta hand om er allihopa dar hemma!