tisdag 28 februari 2012

Just idag

Just idag är det tur att man heter just Maria. För då får man äta tårta.


Och så är det tur att man är så smart som jag, som har sagt till min norska pojkvän att i Sverige är en namnsdag minst lika viktig som en födelsedag.


För då får man paket. Smart.

Ja, tur är väl det för annars har den här dagen varit en ren bedrövelse. 12 meter kleenex på mindre än ett dygn, paketet som har flugit hela vägen från USA har fastnat på Gardemoen, och det lilla rummet på Maritabutikken där alla kassettbandspelare gömmer sig var stängt för ombyggnad. Hrmpf!

måndag 27 februari 2012

Till Pappa


Vi söker ett nytt hem!


En tassvänlig stuga, gärna i skogen.


Vi vill bli matade av en snäll gubbe med skägg och klappade av en fin tant med svala händer!


Vi vill lapa sol på brunnslocket och jaga vattensorkar i bäcken, inte sitta i någon fånig hörnhylla!


På vintern vill vi sitta i köksfönstret och titta på fågel-tv.


Och ligga och spinna under värme-Nisse.


Snääääääääääälla?

Post!

Idag när jag kom hem från jobbet hade jag fått post. 


Ett fint skrivmaskinsskrivet brev från mormor och morfar och ett större paket.


I det större paketet låg ett mindre paket.


Jag har hade nämligen vunnit mitt första inrop på en internetauktion. Spökräddningen på ljudbok, 13 spänn. Som hittat.


Synd bara att jag är så modern och inte har en kassettbandspelare...


Men jag är inte den som hänger läpp för idag har jag hälsat på ett rådjur.

Say what?!

Say what?! Ska jag jobba på min lediga lördag? I så fall ska jag i alla fall få klä ut mig till troll!


Sen drog vi på Balkan Beat Party! Discoteka Yugostyle spelade och vi dansade.


torsdag 23 februari 2012

Hårklippningspresent

Om man är snäll och klipper mitt hår får man en sån hära.


Före

 

Efter. 
Tjoho. Om ni tycker att det ser lite snett ut har ni fel. Ni borde omedelbart uppsöka närmsta optiker.

onsdag 22 februari 2012

Mitt nästa projekt



Gräsliga bruna stövlar och en burk vit sprayfärg

+


paljettyg som man får ont i ögonen av

+



diRRRtY-30-MiGhtY-MA$h-UP!!

inbjudan till Gabbis 30-årsfest!

Ni som har sett the Mighty Boosh fattar nog grejen, ni andra får vackert vänta!

One man's trash...

Nu ska vi lära oss att göra en plånbok av ett vanligt, hederligt mjölkpaket. Med hjälp av knivskarpa bilder och glasklara instruktioner.


Man tager sig ett mjölkpaket. Klipper av topp och botten.


Plattar till eländet. Använd gärna en sax för att trycka till kanterna.


Vik in så hära.


Vik upp så hära.


Klipp bort övre delen av kortsidorna.


Vik ner främre flärpen över mitten.


Runda hörnen på bakre flärpen.


Mööö


Om man inte gillar kor kan man vika ut plånkan och klistra på något snyggt tyg. Smäcka dit en tryckknapp och saken är biff. 

Recycle or die!

tisdag 21 februari 2012

Sonny

I juleklapp fick jag av min syster en biljett till teaterföreställningen Sonny. Det är en teater/musikal som är baserad på låttexterna från vårt gemensamma favortiband Kaizers Orchestra. Igår var det dags.




Jag tror att den hade varit sevärd även för en vanlig människa, men som inbiten kaizernörd är det svårt att vara partisk. För mig var det i alla fall en glädje. Och det bästa, alla var från Stavanger!

söndag 19 februari 2012

Bra Söndag

Mamma är på besök i Oslo. Bara det är ju, i sig, bra.

Vinterpromenad till våffelstuga. Bra



Klappning av get. Mer än bra.




Invigning av liftvaktsnowboardonepiece samt klättring av stubbträd. Oerhört bra.





Filmen Thale på bio. Filmen i sig var kanske inte så bra, men bio är bra, så bra.
Adde är och ser på Rammenstein med grabbarna vilket betyder att jag kan kolla på Så ska det låta-avsnittet med Galenskaparna innan jag somnar. Inte helt obra.

Sammanfattning av dagen: BRA



(Nu kanske ni tycker att det borde ligga en och annan bild här också, och det gör jag med, men kamerasladden är spårlöst försvunnen. Inte ett dugg bra. )

Plötsligt händer det!

Lördag förmiddag. Regn och blåst på bryggan. Inga gäster. Jag står i köket och pratar med kockarna. Då, ropar Gustav innifrån kallköket; ANDRA SIDAN ÄR NI KLARA?! Jag klämmer i, ändå från tårna, och svarar; NEJ; HÅLL KÄFTEN, LÅT OSS VARA!

Lite elakt, kanske ni tänker. Men sommaren 2008 var jag på scoutläger, och på det stora lägerbålet var det ett par killar som reste sig upp och skrek just detta. Jag tyckte att det var sjukt kul, och sedan den dagen har jag gått och väntat på att få göra det samma. Tre och ett halvt års väntan är över. Jag har fått frid.

lördag 18 februari 2012

Quarterpipetävling i Holmenkollen

Igår kväll åkte jag, Adrian och Cilla upp till Holmenkollen för att kolla in quarterpipetävlingen. Snowboard-VM     är i full gång här i Oslo, och eftersom jag tyvärr inte kan åka och se halfpipefinalen i eftermiddag fick jag nöja mig med sidotävlingen i att hoppa högt igår. Det var kallt om tårna, men stämningen var på topp, och publiken iklädda sina färgglada snowboardjackor såg ut som ett hav av strössel. Och som de åkte. Snabbt och högt. Och Terje Håkonsen, vilken kille!


Förutom att han åker snowboard som en gud och är skitsnygg (grabben är 37!) verkar han väldigt vettig, I intervjun efteråt fick han frågan om hur han trodde det skulle gå för landsmannen Aleksander Østreng i halfpipefinalen, och svarade att Aleksander är en duktig åkare, men att han är ett fan av prestationer, inte nationer. Heja heja!




Här är vinnaren, fransmannen Olivier Gittler. Snyggt.

onsdag 15 februari 2012

It's lööööv

Idag är det alla hjärtans dag och här är några som jag är kär i.

   
 Warren Smith surfar som en gud och är skitsnygg      Gammal kärlek rostar aldrig! Jaques Freitag!

HardcoresJocke

Såklart

                                    Bästa tjejen...                                        ...och bästa killen


Och den. 

måndag 13 februari 2012

Ut på tur- Aldri sur!


Idag har jag åkt längdskidor. I morgon kommer jag ha träningsvärk.
Pusshej. 

Märkliga ting 2 (Hur många blåbär finns det i världen?)

Ok. Dagen efter den läskiga sömngångarincidenten hände en annan märklig grej. Jag och Adrian åt pannkakor till frukost och tankarna snöade in på sylt och bär. Var i hela fridens namn växer alla bär? Jag menar, ta en vanlig syltburk som innehåller 50% blåbär. Det är ganska många blåbär det. I en burk. Tänk så många syltburkar det finns i min lokala mataffär. Tänk så många det finns i hela Oslo, hela Norge, hela världen? Och på en blåbärsplanta växer, vadå, typ 10 blåbär. Det måste ju finnas helt sjukt stora blåbärsodlingar någonstans. Och människor/maskiner som plockar alla dessa bär. Som erfaren bärplockare vet jag att sådana här saker tar tid. Och eftersom, antar jag, man vill ha färska blåbär hela tiden måste det finnas så pass många plantor att det alltid är några som är klara för skörd. Jag tänker mig ett område som är stor som en mindre planet för att få plats med alla blåbärsplantor. Ekvationen går helt enkelt inte ihop i mitt lilla huvud! Adrian menar på att de väl odlas i Sydamerika, som allt annat, men jag ba nej nej nej, det går inte. Det är helt fel klimat där. Det är tropisk värme och grejer. Blåbär växer i Skandinavien och Canada. Typ.



I alla fall. Jag går till jobbet. Missar bussen. Sätter mig på en bänk och väntar. Och tänker. På blåbär och blåbärsodlingar. Då kommer en äldre fram till mig och frågar om han får slå sig ner. Visst får han det. Han har varit och handlat mat. Han pratar på, om andra världskriget, Sverige, Norge och olja. Sen kommer hans buss. Innan han går krafsar han runt lite i sin matpåse och tar upp en grej. Den här ska du få av mig, säger han, och blinkar lurigt med ena ögat. Sen går han. Vet ni vad det var? VET NI VAD DET VAR? En burk med blåbär så klart. På den står det "product of Chile".

Märkliga ting

Så här äre va, det jag är bäst på här i livet är att sova. Det jag är sämst på här i livet är att vakna. Detta har familj och vänner och, inte minst, pojkvänner, under åren fått erfara. För vaknar inte jag blir det ju på något slags orättvist vis deras ansvar att jag kommer upp och tar mig till skolan/jobbet.


typ såhär.

Adrian brukar vara ganska duktig på att förr, eller senare, få mig till liv. Här om dagen gick det dock inte riktigt som planerat. Han försökte väcka mig, i vanlig ordning. Jag reste mig upp, sa att jag var ledsen, och gick. Själv har jag ingen minne av att jag har vaknat, klätt på mig och gått ut. Själv vaknar jag nämligen på bussen. Fel buss. I ena handen har jag ett stadigt grepp om min kamera, den andra kramar handtaget på en tygkasse. I tygkassen ligger tre stickade mössor. Jag är väldigt, väldigt förvirrad. Jag måste ha gått i sömnen, eller åtminstone i halvsömnen. Skitläskigt.

Jag läser en artikel om somnabulism. Den säger; "Brukar du gå i sömnen? Hur vet du att du inte gör det? De flesta sömngångare märker inte att de går i sömnen eftersom de går och lägger sig igen innan de har vaknat och har inga som helst minnen av vad som har hänt."

Creepy. Jag vet att jag gick i sömnen som liten. Jag vet att jag har gjort det minst en gång i vuxen ålder. Vem vet vad mer jag kan ha gjort?

torsdag 9 februari 2012