Skogs

Hej hopp!
Idag är det dan-före-dan-före-doppare-dan! Det blev ett hastigt och lustigt avsked på skolan, tiden gick så sjukt fort, som den ju alltid har en tendens att göra så här års. Men nu är jag hemma i skogen, och igår var vi ute i snön och tände ett midvintersolståndsbål och drack glögg. Det var fint!

Om vi inte hörs och ses innan dess så önskar jag er alla en riktigt god jul!

Master of the house...

Varje år här på skolan anordnas en pepparkakshustävling. Här är mitt och Charlottas bidrag;

Jag har länge velat göra muminhuset som pepparkakshus och i år blev det faktiskt av! Och Charlotta knåpade ihop världens sötaste muminfigurer. Fiiiiint, va?

Sankta Lucia

I torsdags var det ju Luciadagen. Vi hade ett fint litet luciatåg här på skolan. 

Tjohej var världens sötaste lucia. 

Och jag var julgran. Det var bara det. Hej då. 

The Hobbitz!

I onsdags fick jag äntligen se the Hobbit efter den totalt misslyckade premiärkvällen. Som jag mös då. Jag roffade åt mig den sista lediga VIP-stolen och njöt. Det finns nog en del att säga om själva filmen, men det skulle bra mycket till för att jag inte skulle älska den!

Så här ser de alltså ut. Man kan hissa upp fotstödet och ner ryggstödet. Bästa ever! Då var det bara att vänta ett år till på nästa film...

Jag har även fått dille på sången som dvärgarna sjunger i filmen. Repeat it is!

Aurora Borrelia!

Hej hej! Man har en del att göra så här i juletider. Den senaste veckan har det hänt en hel drös med trevliga saker. 

Förra helgen, t.ex. åkte jag till det här fina stället. 

Och hälsade på den här fina killen. 

Vi tittade på mustascheborstepinn!

Och sen! Sen fick jag se norrsken! Massa fint, dansande grönt norrsken! Så himla, himla fint! Det tråkiga är bara att allt jag ser från och med nu kommer att vara fult. Men ändå! Norrsken! Tjoho!

Upp som en sol, och ner som en pannkaka!

Biosalen är fylld av spänning och förväntan. Klockan närmar sig det magiska slaget; 00:01. Dagar, månader, år för vissa, av väntan är alldeles snart över. Jag sitter nedgosad i min VIP-stol med ryggstödet ner och fotstödet upp. Popcornen i högsta hugg. Ostkryddade. Trailers för kommande filmer rullas igång. Skärmen tonas ned och det blir mörkt i salongen. De vackra inledningstonerna från Sagan om ringen ljuder från högtalarna, och sen hör vi gamle Bilbos välbekanta stämma. Men skärmen är fortfarande mörk. En lång halvtimme, då jag pendlar mellan hopp och förtvivlan, senare är katastrofen ett faktum. Det blir ingen film. Vi får gå hem igen. Ny teknik, my ass.

En stilla undran...

Om man blir helt lyrisk av att dra i ordning bord och duka med fula plastbestick och papperstallrikar, saknar man restauranglivet så här i julebordstider då...?

Pyssel och Papp

Det är full julstämning som råder på folkhögskolan just nu. Förutom på lektionerna, där pratas det bara om Hawaii och andra soliga söderhavsöar. Idag, t.ex. såg vi Blue Hawaii, en av världens kanske sämsta filmer. Men annars. Vi har fått en äkta julegran i vårt kök, och den blodiga dockan från halloween är numera en blodig lucia istället. Skåne levererar med minusgrader och glittrande snö som man inte kan låta bli att smaka på. Så himla bra att vara "vuxen" ibland. Vill man äta snö så får man, liksom.

Här om kvällen var det pysseldags. Vi gjorde garntomtar, julkort, smällkarameller, toapappersvisemän, petade in nejlikor i apelsiner och Karin läste sagor framför brasan. Fint värre. 

Igår kväll var jag och Charlotta och dansade med Tomelillas folkdanslag och blev bjudna på glögg och spettekaka. 

Så har vi det. Och på tal om pyssel och papp, en gammal klassiker;

Julkalender

Förra året hade jag en riktig lyxtillvaro i december. Adrian hade fixat ett paket varje morgon, med tillhörande skattjakt. Det här året är det lite mer sparsamt på julkalendersfronten, men helt svältfödd är jag inte; 

Jag har fått en liten, söt, klassisk kalender med luckor från mormor. Idag gömde sig en liten kanin bakom nummer fyra.

Varje kväll läser jag ett kapitel ur Jostein Gaarders "Julmysteriet". Lämpligt nog består den boken av 24 kapitel. Mysfaktor, check.

Sen tittar vi på årets julkalender på tv, Greveholms comeback. Än är jag inte jätteimponerad, men det kanske tar sig. Utöver den ser vi även på några gamla godingar. Pelle Svanslös, bästa Nissene på låven / Nissene over skog og hei samt något avsnitt ur Sunes jul här och där.

Det är en betydande skillnad på hur jag ser på julkalendrar nu i jämförelse med, säg 15 år sedan. När man var liten räknade man ner dagarna till julafton och tiden ville inte gå fort nog. Nu är det helt tvärtom. Man räknar dagarna och ser med fasa hur de springer iväg med stormsteg. Nu vill jag dra ut på adventstiden med allt julmys så länge det bara går, för rätt vad det är det sen julaftonskväll, alla klappar är öppnade, prinskorvarna är uppätna, gröten till tomten är utställd, släkten åker hem och kvar sitter man med en känsla av att nu är det slut. Men än är det ett tag kvar tills dess, och jag är INTE bitter. 

I Bilboboken Bilbo!

För ett par år sedan stod det klart att världens kanske finaste bok skulle bli film. Som man har väntat. När jag fick höra att det skulle bli två filmer blev jag glad. När jag, för bara någon vecka sen fick höra att det skulle bli tre blev jag först sur. Orka hålla på och vänta i flera år till! Sen kom jag över det och blev mest glad igen. Man vill ju se så mycket som möjligt, liksom. Och snart är den långa väntan över. Idag säkrades biljett till midnattspremiären och om bara liiite mer än en vecka sitter jag där, i min VIP-stol. Det enda som jag inte är helt nöjd med är att den visas i 3d, men om Bilbo orkade slåss med drakar och troll orkar väl jag se på eländet i 3d.

1:a advent

Finare start på adventstiden kunde man knappt önska sig. 

Jag har pyntat på min rom. 

Vi har haft snöbollskrig och gjort snöänglar och blivit kalla om händerna.

Vi har bakat rockbullar och pyntat pepparkakor och druckit julmust och glögg.

Och så har vi sett på julkalendrar, gamla och nya, tänt ljus och sjungit in julen a la Rudolf. 

Heja julen!

Tomelilla en lördagskväll...

Den första decembersnön faller mjukt i gatlampans sken och lägger sig som ett mjukt täcke över skolans parkeringsplats.

Tjugo minuter senare...Bara i Tomelilla.