Dagens desserttips; Pêches Aiglon

Det här trevliga lilla receptet hittade jag i en fransk kokbok från 1928 som låg och skräpade i hönshuset...

Jag upprepar; "karotten placeras på ett isblock, format som en örn" Say what?! Man skulle kunna tro att det räckte med kanderade violer och spunnet socker, men nej då. Utan isörn ingen dessert. Hade de verkligen inget bättre för sig förr, kokerskorna?

Var det liksom nåt sånt här de tänkte att man skulle ta och karva ihop hemma i stugan? Och var ska själva karotten stå? Galenskap, är vad det är och inget annat!

Öland

Hej alla! Jag hoppas att ni njuter ordentligt av denna fantastiska supersommar som just nu pågår runt om i landet! Det gör nämligen jag. Därav lite glest mellan inläggen här nu för tin.

För tre veckor sen bar det i alla fall av till Öland. För där, bland kossor, vallmofält och väderkvarnar bor Elise. En liten, men tapper, skara från min älskade urfolksklass mötte upp.

Första kvällen hängde vi i sjöstugan, 

men somliga insåg inte alvaret i det hela...

...och hoppade lite, som omväxling. Men hon gör det ju så bra. 

Nästa morgon klev vi upp för att hälsa på kossorna. Fina fina kor!

Sen åkte vi på en liten roadtrip och gjorde vad turister gör mest, som att hänga vid vägkanter...

klättra upp i fyrar...

och fotografera vallmofält. Kära nån, vad vackert det var. Vallmo är min favoritblomma och ja, jag grät lite. 

Efter att vi badat och ätit kroppkakor var det helt plötsligt lördagskväll och upp på logen dans. Vi tog oss dit på det enda rätta sättet: hövagn. 

Tyvärr var inte snuskaftonen förrän veckan efter, 

men på dansbanan var det livat värre. 

När vi hade dansat färdigt åkte vi hem och dansade lite till. Med de här figurerna.

Sen var det bara in i dimman...

Ät en blomma!

Har det här gått och blivit någon form av matblogg? undrar ni nu. Nej då, lugn i stormen. Saken är den att jag just nu befinner mig i Båstad och har gjort något så oerhört tekniskt som att tidsinställa ett par inlägg, och det var lite sånt här jag hade till hands innan jag åkte. Och dessutom är de ju himla fint att kunna dekorera kakor och mat med lite blomster.

Man kan t.ex. kandera blommor och blader. Den lite slarvige kan doppa det som kanderas ska i uppvispad äggvita, och den lite mer petnoga kan pensla på äggvitan med en liten pensel. Sen är det bara att doppa i socker, flor eller strö allt efter behag, och lägga att torka. Hur fint som helst. Jag kanderade violer, lavendel, isop, rödklöver, rosor och citronmeliss.

En annan bra grej att göra med blommor är att piffa upp en vanlig, tråkig sallad. Här är det samma blommor som ovan med ett litet tillskott av ringblomma. Ett tips är ju att dubbelkolla att blommorna ni använder faktiskt är ätliga, om ni inte känner för att köra lite rysk flourette. 

Det var allt för den här gången. På återseende. 

Fläderpannacotta med smultronsås

För ett par dagar sen höll jag ju på och svamlade om smultron. Nu slog det mig att jag helt glömde bort att berätta om världens godaste dessert som jag gjorde förra veckan.

Snäll som jag är ska jag här bjussa på receptet. Det kanske inte är helt exakt, i och med att jag höftade en del, men det ska nog gå bra. Det blev fem portioner, men det beror ju helt på vilka formar man använder.
Man behöver;

2,5 gelatinblad (eller något annat slembildande medel i motsvarande mängd)
3 dl grädde
1 msk socker
lite mer än en halv vaniljstång
1 dl outspädd flädersaft
ett par dl smultron
ett par matskedar saft (jag hade, lämpligt nog, en fläder- och jordgubbssaft hemma)

Blötlägg gelatinbladen i lite kallt vatten. Skrapa ur fröna ur vaniljstången och lägg både "skal" och frön i grädden tillsammans med sockret och koka upp. Låt stå och dra en liten stund. Krama ur gelatinbladen och låt dem smälta i grädden. Fiska upp vaniljstångskalet och häll i flädersaften. Låt stå och svalna, men rör om då och då. Häll upp blandningen i lämpliga formar och ställ i kylskåpet i några timmar.

Mosa smultronen genom en sil och spä ut med lite saft.

Stjälp upp själva pannacottan, ett tips är att skölja utsidan av formarna med varmt vatten för att få eländet att släppa. Servera med smultronsåsen, och om ni känner för att lyxa till det lite, släng på ett litet, men ack så dekorativt, smultronstrå.

Asgott, jag lovar!

Smultron

Smultron va. Ska vi prata lite om smultron? Finns det någonting i hela världen som smakar så mycket sommar som smultron? Finns det någonting i hela världen som luktar så gott som smultron? Finns det någonting som framkallar barndomskänslor mer än att trä små smultronpärlor på timotejstrån. Svaret på dessa frågor, mina kära vänner, är ett rungande nej. Förutom på den första för det är klart att vi ska göra det. Prata om smultron, alltså.

De senaste veckorna har jag (med lite hjälp från nära och kära) plockat mer smultron än jag någon gång tidigare har. Vi snackar alltså inte enstaka strån här, utan hinkvis. Och det känns lite ovanligt. Smultron är vanligtvis en lyxvara. Om man har tur har man liksom tillräckligt för att strössla ett halvt dussin över frukostfilen. Så när man väl har möjlighet att sleva i sig smultron med lite fil på toppen känns det inte annat än slösaktigt. Det är helt enkelt för gott.

Nu vet jag inte helt vart jag är på väg med det här, förutom att jag känner mig lite lurad. Enda gången jag får äta hur mycket smultron jag vill kan jag inte riktigt njuta till fullo. Och om man inte äter upp dem illa kvickt, om man ska vara lite ordentlig och sparsam, förvandlas de snart till en obestämbar, oätbar massa. Dygdens obelöning, som min kära morfar skulle ha sagt.

Nog svamlat, här är ett par saker man kan göra med smultron, förutom att låta dem bli bananflugsföda;

Smultronglass. En glassmaskin kan vara hushållets bästa investering. 

Smultronsløsh. Lite vatten, lite socker, lite citron, en näve smultron. In i frysen. Riv på rivjärn. Oslagbart en varm sommardag. 

Och om man vill kan man ju torka ett gäng. Vi testade att torka i ugnen. Det blev väl helt ok. Många små frön blir det. Det funkar säkert i kombination med någon form av musli, men annars är det ingenting jag varmt rekommenderar. Typiskt slös. Ät med grädde istället. 

Så där. Nu har vi pratat f'ärdigt om smultron. För den här gången. 

Epic Fläle

Som den observante har fått med sig bryggde jag för några veckor sedan öl med min käre far. Den lille bryggmaskinen klappade ihop mitt i alltihopa och därmed fick ölen sitt namn, Epic Fale. Trots detta missöde blev den väldans god. En ny maskin anlände och vi gjorde ett nytt försök. Den här gången gick det bättre. Jag ville försöka göra öl med en touch av fläder, så jag tappade på flaska och petade i några fläderblommor i några och en liten skvätt flädersockerlag i andra. Epic Fläle var född. Igår var det dags för provsmakning. Jag kan inte direkt påstå att det smakar något värst flädrigt, men sjukt gott blev det.

Sen pimpade vi. Eftersom jag skriver som en påse kråkor fick Adrian bidra med sin stadiga hand. Eller hur blev de tjusiga? Eller hur har ni aldrig sett snyggare öl? Tänkte väl. 

Hej Juli!

Du är allt bra fin du!

Topp 1 tråkiga saker att göra på sommaren när solen skiner;

Städa sitt rum.

9 saker som är roligare att göra på sommaren när solen skiner än att städa sitt rum;

Ligga på ett lapptäcke i solen och läsa Arne Dahl och lukta som Kayangel. 

Äta smultronglass.

Titta på när Adrian slår gräs med lie.

                            

Titta på när Adrian räfsar gräset han nyss har slagit.

                                         

Leka fruit ninja.

                             

Äta middag i det gröna.

Plocka rabarber och koka saft på'n och dricka upp nyss nämnda saft.

Få besök av världens bästa lekkamrat och plocka smultron och blomster.

Hitta skatter.