Stjerner blinker farvel

Året var 2006 och jag var på Hultsfredsfestivalen. Det var tidigt på dagen och mina kompisar var för bakfulla för att röra sig. Själv var jag rastlös och satt och läste i det lilla festivalhäftet. Ett av de första banden som skulle spela den dagen var ett norskt band som enligt broschyren skulle vara "kanske det bästa livebandet du ser i år". Jag ringde lillasyster som också var på plats och tillsammans begav vi oss till scenen i fråga för att ge bandet, som hette Kaizers Orchestra, en chans. För att göra en lång historia kort tog det inte många slag på oljefaten innan vi var sålda.

Sju år, och dubbelt så många konserter senare, var det förra helgen dags att säga farväl på obestämd framtid. Jag och Anna var givetvis på plats i Stavanger. 

Det var, som alltid, helt fantastiskt. Flosshatten av till, inte bara sommaren 2006s, utan alla år som hittills har gått och som komma skalls bästa liveband!

Och det är visst sant som de säger; It ain't over til the fat lady sings!

Ja må jag leva!

Hipp hipp hurra för mig som fyller år idag! Dagen till ära sitter jag på ett tåg mot Stavanger och virkar mormorsrutor i min tragiska ensamhet. Men inte hänger jag läpp för det inte. Jag älskar att fylla år, oavsett hur eller var. Och ikväll blir det Kaizers! Tjoho!

Från slott till koja

Till dig som är i husköpartagen, men som känner att det där med ett vanligt, hederligt radhus inte helt lockar, har jag här tagit fram en liten lista med förslag på alternativa bostäder. Skulle det vara något som faller dig i smaken finns samtliga på hemnet.

Först ut är ett helt vanligt, litet hus, med en inte fullt lika vanlig trädgård. För 250 lakan ingår timmar av underhållning, och du slipper barnfamiljen framför som vägrar respektera sju-slags-regeln. Det bästa av allt är att din barndomsdröm blir till verklighet när du ser Ditt namn längst upp på den prestigefyllda banrekordlistan! 

Den som vill ha lite mera svängrum kan för samma, nätta summa förvärva gamla bruket i Munkfors. 

 

Här får du hela 26 rum, av något varierande standard, och då är inte ens tornrummet på bilden inkluderat! Kanske något för den händige?

För dig med den lite större plånboken kan jag varmt rekommendera Ållonö slott. Du blir närmare 40 miljoner fattigare, men ett rosa slott med balsalar och osaliga oxenstierneandar rikare. Som hittat!

Är du inte så mycket för allt vad adligt överflöd heter, och hellre lever lite mer spartanskt kanske det skulle passa bättre med den här gamla fäbodvallen utanför Vemdalen. Grästak, vedeldad spis och utedass, vad mer kan man väl önska sig?

Enkelt leverne står också att finna här på Ölands östkust. Den här väderkvarnen kommer med sovloft, köksdel och utedass. Perfekt för dig som trivs bäst i öppna landskap. 

Vill du komma ännu lite närmare havet kan jag här presentera Dämmans fyrplats. Alla har vi väl någon gång drömt om att få bo i en fyr, och kanske är det nu dags att göra slag i saken. Lämpligt för folkskygga eremiter/författare med egen helikopter. 

Är du en av oss som tycker att en ynka fyrö är lite futtigt? Då kanske du istället ska ta och slå till på en helt egen arkipelag. 15 mille och du blir ägare till fem öar av bästa sort. 

Den här byggnaden ser kanske inte mycket ut för världen, men det som gömmer sig bakom denna gråa fasad är inget mindre än norra Europas enda magiska teater.

Jag upprepar, magiska teater. Need I say more?

Slutligen har vi idylliska korsvirkesgården Simontorp. Här får man väga för- mot nackdelar. Som att bo mitt i en Astrid Lindgren-saga mot att bo i Sjöbo.

Sådärja. Jag hoppas att ni hittade något som passade!

Bardufoss

För ett par veckor sen var jag ju uppe i norr och hälsade på den här killen. 

Han har, mot allt vett och förstånd, bosatt sig i Bardufoss. Bardu betyder,givetvis, Bjärv på nordnorska. Bardufoss har, rent kulturmässigt, en del att önska. Där finns en flygskola, en militäranläggning, och en "nattklubb". Arctic heter den, och är något i sitt slag. T.ex. spelade dj:en riktiga cd-skivor (kids, fråga er mormor) och ur högtalarna ljöd varannan E-type och varannan Aviccii. 

Men blickar man bara upp över taggtrådsstängsel och betong är faktiskt den lilla byn som Gud glömde omgiven av storslagen fjällnatur och porlande älvar. Det här, t.ex., är Måselvfossen, Norges nasjonalfoss. Här kan man titta på klättrande laxar om man har tur. Vi hade det inte. 

Vi gav oss ut på en liten tur i skogen. Planen var att norpa åt oss ett par geocachar, men tydligen har folket här uppe inte så mycket bättre saker för sig än att sitta och klura ut löjligt svåra gömställen...

En uggla hittade vi i alla fall. 

Och några bär som jag var övertygad var tranbär, men vid närmare eftertanke nog var något annat. Som tur är lever vi dock än. 

Sen kom vi upp på ett litet berg där marken var röd och fin och utsikten grann.

Och sen tappade vi bort stigen...

...men hittade ett vattenfall. Slutet gott, allting gott.

Sen åkte jag till Oslo för att tillsammans med min älskade syster avverka Kaizerskonsert nr 3 av 5. Episkt var var det var och inget mindre. Nu laddar vi inför finalen i Stavanger nästa vecka då grabbarna bjuder upp till en sista dans. Tårar kommer fällas, men den dagen, den sorgen. 

Our house is now a home!

Igår var den bästa dagen på väldigt väldigt länge. För igår kväll flyttade världens, i särklass, charmigaste och coolaste kattunge hem till Hissjöskogen. Jag lämnar inga som helst garantier på att detta inte kommer spåra ut i en crazy catlady-blogg.

Ps. Topp 1 saker att somna till; len päls i halsgropen och kattungespinn i örat.
      Topp 1 saker att vakna till; nos som buffar i ansiktet.

Det var bara det.

Extreme Makeover; Student Room Edition

När jag var och hälsade på Adrian i Bardufoss hände det sig så att kompisarna han bor med åkte bort över helgen. Det var ju som upplagt för någon form av bus, och efter en del funderande hade vi kommit på vad det enda rätta att göra var. 

Så här såg Christians rum ut när han åkte...

Och så här fint var det när han kom hem!

Sen sist...

Jag har ju inte hängt så mycket här på sista tiden, men jag har gjort andra saker.

En helg, t.ex. åkte jag med mor och far till Värmland. På vägen stod mitt drömhus och skräpade. Bokstavligen skräpade. Den som finge...

Målet med resan var Sunne och dess fantastiska berättarlada. Västanå teater satte upp Nils Holgersson. Jag har ett lite speciellt förhållande till just den här föreställningen. När jag var tolv år såg jag den två gånger, och blev närmast besatt. Därför var det med blandade och starka känslor jag bänkade mig för att, mer eller mindre, återuppleva ett av min barndoms starkaste minnen. Men den mestadels nya ensemblen klarade det med bravur. Förutom att Smirre gol. Tsss. 

Dagen därpå gav vi oss ut på en liten utflykt på Värmlands småvägar. Bland annat hälsade vi på hos Vildhjärta och hennes figurer i skogen, fikade och köpte fina böcker på ett bokcafe och hittade en gammaldags handelsbod där man kunde köpa karameller i strut. 

Och när vi ändå var i krokarna passade vi på att be pappa släppa av oss i Karlstad så vi kunde hänga lite med gamla vänner och titta på Quilty som var lika bra som vanligt. 

Annars har jag mest skrotat runt i stuga och skog. Plockat lingon och aktat mig för duschen. En vacker dag kom Torkman förbi på väg till Kiruna och gjorde det vanliga. 

Men trots allt detta evinnerliga hoppande så tycker jag ju om henne, flicksnärtan. 

Sen följde jag i både vildgässen och Charlottas fotspår och drog norrut. Men det är en annan historia.