söndag 14 juni 2009

lycka!

Jag har precis kommit ivag fran en veckas surf och lek i vagorna med Surfaris, och det har hant en hel dros roliga och namnvarda saker, men allt annat bleknar av vad jag fick uppleva, inte en utan tva dagar pa tva olika strander. Surfa med livs levande, vilda delfiner. De kom i stora flockar, fram och tillbaka, narmare och narmare tills det var mindre an en meter mellan min brada och varldens finaste delfinansikte. De cirkulerade runt oss en stund innan de overgick till att surfa pa vagorna och hoppa ur vattnet i fina bagar! Lycka!

(sen sag jag en val. Den var jattestor.)

onsdag 3 juni 2009

Resedagbok?

Ja, det verkar ju som att ni dar hemma vill veta vad jag pysslar med, sa da ar det val har ni far leta...Jag har varit tillbaka i Alustralien i lite over en vecka nu, och trivs sa klart hur bra som helst. Det var lite omkligt dar i borjan nar jag kom till Sydney, forkyld och javlig. Familjen alldeles for langt borta (ungefar sa langt bort man bara kan komma) , ingen Kyle som motte pga oversvamning, och ingen telefon. Kande mig ungefar ensammast (???) i varlden, men efter en natt pa flygplatsen gaskade jag upp mig. Motte Ross (fran Surfaris) och det bar ivag mot en vecka av SURF. Trodde vi ja. Efter ungefar en halvtimmes bilfard uppdagades det att vattnet bara fortsatte stiga, och det fanns inte en chans i varlden att ta sig till Crescent Head. Trippen blev installd och alla kordes tillbaka till Sydney. Jag lyckades med allra minsta lilla tidsmarginal fa tag i ett flyg upp till Ballina, dar sjalvaste mr. Browning kom och hamtade. Forsta dagarna var jag val lite franvarande, inte helt hundra pa att jag var pa ratt plats, men klok som han ar korde min surfargosse mig till varldens finaste strand dar han parkerade mig sa jag fick stirra ut over vattnet ett tag (these problems matter...) Sen gick det bra. Kul att traffa alla gamla godingar igen, det marks att det inte ar turistsasong i Byron langre. Var ute en svang, jag drog nog ned medelaldern med ett antal ar, alla i det banjospelande bandet hade pa sig rutiga flanellskjortor, likasa storsta delen av publiken. Good times.

Efter en veckas hang och slapp dar jag forsokte komma over min jetlag bar det av pa aventyr. Vi tog lilla skrutti-bang-bang och akte till Brisbane. En mycket trevlig kvall/natt med diverse punkspelningar och overnattning hos nan gammal van. Dagen darpa var det dags att dra vidare, trodde vi ja. Bilen var sa trasig som trasig kan bli och eftersom det var sondag fick vi spendera dagen bast vi kunde i Brisbane. Pa mandagen lamnades bilskrallet in, och ett flertal timmar senare kunde vi puttra ivag fran allt vad asfalt och betong hette. Mot Stradbroke Island. Det var nara att vi missade sista farjan dit ocksa, men det ar en annan historia. Stradbroke ar en jattestor och jattefin sando. Vi campade pa varldens kanske finaste strand, surfade (han), hangde pa stranden (jag) och promenerade runt och spanade efter valar (nix). Supermysigt var det iaf, och vi fick inte alltfor mycket regn pa oss i vart pyttelilla, kistformade talt.

Nar det borjade regna allt for mycket flydde vi faltet och akte till the Sunshine Coast, dar mr och mrs Browning haller hus. Blev ompysslade och matade i ett par dagar, innan det var dags att bege sig hem igen. Pa vagen blev det ett litet stopp pa dreamworld/white water world. Det var KUL! go the CLAW! Manga gula (och lila & grona) bilar pa vagen...

Nu ar jag, tro det eller ej, tillbaka pa Surfaris. Var ute i vagorna for forsta gangen idag, och jag har sallan varit gladare an jag ar nu. Nu ska jag ga och lagga mig sa det blir morgon fort, sa jag far ge mig ut igen!

Hoppas att allt ar bra med alla er dar hemma och att ni tar hand om er! PUSS