And now we play the waiting game...

Har kommer en liten halsning fran sjalvaste Palau. Under vara snart tva veckor har har vi blivit sjukt duktiga pa att vanta, island time nagon?

Under varan forsta vecka har hangde vi i Koror, storsta "staden" i detta lilla land. Vi traskade mest runt och fiskade efter kontakter. Redan forsta dagen hade vi tur och sprang pa Jacob, en av de 16 staternas guvenor. Han hjalper oss sa gott han kan och en kvall fick vi hanga i hans by och ata firre, spela kort med grabbarna och tugga betelnot.

Annars hann vi bada lite, snorkla lite, ga pa national museum och titta pa krokodilen som bor rakt under varat fonster! Ingen smitota har inte! En vacker dag ringde en kompis kompis kompis och fragade om vi ville aka till on Peleliu i nagra dagar, och det ville vi ju. Val dar traffade vi kompisens kompis kompis kompis kusin och hon tog mer an val hand om oss. Vi bodde hos en sot och galen man fran bangladesh som hogg ner kokosnotter at oss, matade oss med fisksoppa med ogon och fjall samt holl sig med laskiga hundar och kamikazetuppar.

Diane korde runt oss till olika strander, bland annat en korallstrand med snackor i alla regnbagens farger. Vi snorklade (pa samma stalle som den enda krokodilattacken pa typ 40 ar har agt runt) Vi var ute i djungeln tidigt pa morgonen och fangade landkrabbor som vi sen at upp. Vi pratade. Vi akte till ett naturligt swimming hole som man kunde hoppa ner i. Vi fick folja med pa en first childbirth ceremony som ar en sjukt viktig tradition har, sa dar hade vi tur. Vi fick vara med nar skolan hade education awareness week och titta pa nar barnen visade upp traditionella danser och prata med lararna. Och sa fick vi hanga och dricka ol med de som bodde pa on.

En mycket trivsam vecka. Ett kort ord om Peleliuborna. De ar valdigt blyga och forsynta. De pratar hellre om oss an med oss, men nar man val tar initiativ till samtal sjalv sa pratar de mer an garna. Fran sakerheten i sina bilar skriks och ropas det, fran skuggan av husen vinkas det och om man mots pa gatan vantar de tills man nastan har passerat innan de sager hej. Vuxna man leker viskleken och fragan "Do you have a boyfriend?" passerar fyra personer innan den vagar stallas. Man tar garna hjalp av yngre tjejer nar man vill att vi ska komma over och prata osv. Men alla vi har traffat har varit supersota och trevliga!

Med andra ord, vi har det sjukt bra har! Nu ska vi hanga lite i Koror igen och prata med diverse folk, och pa fredag bar det av mot Kayangel. Palaus nordligaste o, och aven den enda korallon. Dar ska vi bo i tva veckor hos Dianes bror pa en o dar det bor mindre an 80 personer. Vi langtar!

Bilder far ni se nar jag kommer hem. Internet har ar sa segt att man far vara sjukt tacksam om man over huvud taget kommer in! Nu vet nu iaf lite mer om hur man har det pa Palau. Vi far se nar vi hors igen! Ta hand om er dar hemma!

Halsning fran ingenmansland

Jag inser att jag inte ar sa bra pa att uppdatera har nu for tin, men sa far det bara vara. Man har val battre saker for sig. Men just nu sitter jag pa flygplatsen i Taiwan och ska sa gora i en sadar 20 timmar till. Sa jag har faktiskt inget battre att gora.

Sista tiden i Hawaii var helt fantastisk. Milolii is the shit. Vi traffade sa manga fina manniskor och fick gora sa mycket haftiga saker! Forutom att hanga och "talk story" med de som bodde dar (som liksom var sjalva huvudgrejen) hann vi med att plocka kaffe, snorkla pa lavasandstranden och hitta Hawaiis nationalfisk Humuhumunukunukuapuaa, besoka Pu`uhonua o Honaunau National Historical Park (city of refuge), simma med en hel flock delfiner, hoppa fran tio meter hog klippa ner i havet, besoka vulkanparken och titta pa rok och anga fran marken, ha fisketavling, nattbada i grotta, ata papaya till frukost varje dag, vara med pa en samoansk ettarsfest pa stranden, inte bestiga Maona Kea, dricka ol, sjunga och dansa, ga pa rundtur i djungeln med ett gang barn och fa botemedel till sitt sar och klappa getbebis, ha karaokekvall med klassen och avsluta det hela med ett hejdundrande "sweden party" och manga tarar.

Adrian kom flygandes fran andra sidan jorden och var med de sista dagarna innan vi akte tillbaka till Waikiki och hangde dar tills det var dags att skiljas at. Adrian ar tillbaka i Norge och klassen har spridds for vinden over nastan hela varlden. Jag och Charlotta borjar sakta, men sakert, att narma oss Palau. Jag aterkommer vid ett senare tillfalle med rapport.

Slut pa skryt.