Pimp my headphones!

På internet kan man hitta mycket kul pyssel. Här ,t.ex, hittade jag ett sätt att snygga till hörlurarna och på köpet få dem att sluta trassla ihop sig. Så här blev mina;

El perro esta bajo de la mesa

Jag åkte direkt från London hem till Sverige en sväng. Finaste barndomsbästisen hämtade vid flyget och så körde vi en vanlig hederlig pyjamaspratkväll. Som på den gamla goda tiden. Det var fint.

Sen åkte jag hem till skogen och hängde med päronen. Johannes slet sig loss från folkhögskolebubblan ett par timmar och kom och spelade lite spel. När jag kört hem honom höll jag på att krocka med en hare. Spattigare djur får man leta efter.

Igår var jag hos fina familjen Hoinard/Karlsson och busade med barn. Viktors nya favoritlek var spela blockflöjt med påskägg på huvudet.

Och nu är jag tillbaka i Oslo. Har blivit lite krasslig så fick kvällen fri. Den använder jag till att genom små spel lära mig länder, landskap och huvudstäder. Jag fick typ tre rätt på USA:s delstater, men landskapsdjuren sitter där de ska. Det handlar om att prioritera vad som ska få ta plats i hjärnan.

Jag lärde mig alla landskapsdjur med hjälp av de här bilderna för en herrans massa år sedan och den kunskapen sitter kvar än idag. Vissa saker fastnar. Jag kommer t.ex. heller aldrig glömma hur man säger "hunden är under bordet" på spanska. Typ det minst viktiga vi lärde oss på språklektionerna på högstadiet, men det enda som sitter kvar. Märkligt. 

London Baby!

Vår i mitt älskade London.

Vi lapade sol och cider i Regents Park. Adrian var jätteglad!

Och så shoppade vi lite...

Good times!

Nu äre vår!

Nu är våren igång ordentligt. Det vet man för vi har släpat från uteserveringen på jobbet, och utökat med 200 sittplatser..Så det är det jag har gjort i helgen. Sprungit som en galning för att släcka norrmännens outtröttliga törst. Utepils!

Så igår kväll var jag på ett riktigt spektakel. Morten Ramm fyller Oslo Spektrum. De som sålde mest julöl under julbordssäsongen fick komma och hänga i Rignes loge och skratta åt eländet och dricka öl. Jag sålde inte mest julöl, men man har väl kontakter. Skrattade så jag fick magknip gjorde jag iaf.

Och när man har jobbat 21 dagar i sträck (det är tre veckor det...) så får man unna sig. Att åka till London t.ex. Så det gör jag och min Adde om bara några få timmar.

   

Och på väg hem från jobbet hittade jag mina två favoritvårtecken. Årets första tussilull och videungar. På norska heter det gåsungar. Sött. 

Hoppet

Och det som blev kvar i Pandoras ask var Hoppet!

Hahaha.

Havsuttrar...

...håller varandra i händerna, förlåt, tassarna, när de sover för att inte flyta ifrån varandra!!!

Ohyra

Precis när jag skulle stänga igen locket till Pandoras ask var det en liten, med modig kackerlacka som vågade sig fram och frågade om den inte kunde få följa med ut. Bara lite? Låt gå, sa jag. Och ni vet ju hur kackerlackor är, bjuder man en kommer hela släkten...

 

Om att både äta tårtan och ha den kvar...

Så vad blev det igår kväll då? Magnus Betner eller Pain of Salvation? Båda såklart!

Magnus var kul och Pain of Salvation var bra. Jag har ju för vana att bli kär i basisten när jag går på konsert, men den här gången gjorde jag ett litet undantag och blev förälskad i sångaren.

Det här är enda bilden jag tog, men trust me on this one. Han är snygg.

Pandoras ask

Kommer ni ihåg att jag en lördagskväll satt och limmade ihop sidorna i tre böcker? Nu är de slaktade och det bidde en liten låda.

Vågar vi öppna...?

Bäst att vi stänger igen innan de hinner flyga ut över världen!

Som ljuv musik för öronen!

Nu har våren kommit till Oslo. Solen skiner, fåglarna kvittrar och jag är pepp! Här är, utan inbördes ordning, mina bästa vårljud;

Cykelhjul som knastar i grus

Nykläckt kycking som piper.

 Ölburksknäpp. Jag tror att man har blivit tränad på samma sätt som man tränar djur med hjälp av visselpipor eller klickljud. Närman hör det här ljudet vet man att man snart ska få något gott!

Tulpanstjälkar som gnisslar mot varandra.

Katt som spinner i solen.

Ut och lyssna med er!

Månkarbo!

Så här är det va. Min högsta dröm här i livet är att få bo i ett litet hus på landet. Det ska finnas lite skog och lite äng. Ett plommonträd och en get och så är min lycka gjord. Här om dagen fick jag för mig att jag skulle in och kika lite på hemnet. Bara för att. Självklart hittade jag mitt drömhus. Det är helt perfekt och jag drömmer om det på nätterna. Så om det är någon som har ett par miljoner som ligger och skräpar så är det bara att säga till!

Bilderna kommer från fastighetsbyran.se

Tisdagsdilemma

Igen! Varför händer allt kul alltid på tisdagar? Den här gången står det mellan Magnus Betner och Pain of Salvation...





VS.

The Dirt Daubers

I tisdags var det konsertdags igen. Den här gången the Dirt Daubers.



Skitkul spelning, och med sig på scenen hade bandet 4 av världens 5 bästa instrument; kontrabas, banjo, tvättbräda och kazoo. Det enda de missade var fagottmunstycket! Snyggt!

Heja Coop!

Att göra någons dag...

..är faktiskt inte så svårt. Idag när jag stod och köade på apoteket kom det fram en kille till mig. Jag trodde att han tänkte tränga sig i kön, så jag blängde lite surt på honom. Då sa han "Hej! Jag ville bara säga att du har strålande byxor!" "Tack, sa jag och rodnade lite" "Det var bara det. Ha en glimrande dag, sa han, gav mig världens finaste leende och gick"

Så enkelt är det att göra någons dag. Varför gör inte fler så? Varför gör inte jag så?

Här är byxorna i fråga.

My man

Dilemma. I morgon kväll har jag planerat att gå och se en konsert i goda vänners lag. Nu har det kommit till min kännedom att the man him self, Bear Grylls kommer och gör en show i Oslo, i morgon kväll. Jag älskar ju man vs. wild. Jag vet att det snackas och spekuleras om att programmet är fejk,att han inte sover ute i vildmarken, utan på lyxiga hotell, att han får hjälp och mat av sitt filmcrew osv. Men det skiter jag lite i. Mycket av det han har gjort är inte fejk och i det bekväma samhälle vi idag lever i tycker jag om att det fortfarande finns folk som kan klara sig var som helst med vad som helst, med hjälp av filmcrew eller ej. 18 månader efter att han hade kraschat med en fallskärm och skadat ryggraden ordentligt stod han på toppen av Mount Everest.  Dessutom äter han vad som helst, och då menar jag verkligen vad som helst. Så länge det finns ett litet uns av protein i det. Men det gör han ju bara för pengarnas skull, för att bli känd, säger folk då. So what?! Att äta larver från ett dött kadaver är coolt, oavsett av vilken anledning man gör det.

Här är de sex äckligaste sakerna jag har sett Bear Grylls äta;

6. En stor, sprattlande laxfisk. Han håvar upp den ur älven och biter ihjäl den. Blodet och inälvorna sprutar. Men han får i sig mycket protein.

5. Råa gettestiklar. Blä, men proteinrikt.

4. När han är ute och traskar i öknen och hittar en gammal, död, halvrutten kamel. Och gnager i sig fettet från insidan av magen. När till och med Bear håller på att spy, då vet man att det är riktigt äckligt. Men vad gör man inte för lite protein. Som en liten bonus kryper han in i den döda kamelen för skydd och sover där.

3. Elefantbajsjuice. Smaka på ordet. Han pressar alltså ur en elefantbajs för att få i sig vätska.

2. Bear är  i Sibirien. Där stöter han på en död, frusen yak. Han ba; Jag vet! Jag skär ut och äter upp hans gamla öga! Skitäckligt, men det innehållar ju lika mycket protein som en stek!

1. Håll i er nu. Äckligast på listan. Han dödar en orm, med tänderna såklart, äter upp innehållet, men sparar skinnet. Sen blir han kissnödig och i öknen kan man tydligen inte låta någon vätska gå till spillo.Gissa vad han använder som behållare. Sedan vandrar han någon dag genom öknen med kissormen runt halsen innan han dricker upp det. Varmt kiss blandat med rutten orm. Hardcore.

My man!

Mr Bassman!

Igår kväll såg jag på Så ska det låta innan jag somnade. Avsnittet med mina gamla idoler Galenskaparna och After Shave. Skitbra program. Och så var det slutlåt. Du kan bli nåt. Tralalala. Anders gick och gapade ut bas- ba-ba-ba. Tänkte inte så mycket på det första gången, men det var nåt där så jag lyssnade igen. Den här gången bara på Anders. Och lite övertrött som jag var föll jag in i den värsta skrattattacken jag har haft på länge. Så jag lyssnade igen. Och igen. Imorse när jag vaknade lyssnade jag igen. Sen gick jag och jobbade och i mitt huvud var Anders gapande soundtracket medan jag serverade gästerna. Den har fastnat i mitt huvud och frågan är om den någonsin kommer att ta sig loss. Den som lever får se. Lyssna ni också!

A wild night with Bear Grylls!

Jo man kan ju drömma...Fast den där sista biten kan vi hoppa över för min del.

Lördagspyssel

Medan de flesta piffar upp sig från topp till tå, smuttar på allehanda fancyschmancy cocktails (eller lådvin, vad vet jag?!) och gör sig mentalt redo för att ge sig ut i natten och trängas med mer eller mindre jobbigt folk på något flashigt uteställe sitter jag hemma i källaren och limmar ihop sidorna på inte en, eller två, utan tre fina böcker. (Mycket tålamodsprövande, med mina mått mätt)

Lägg väl märke till skärpan i bilden och hur fint kamerans blixt lyser mot det röda lädret. Konst är vad det är, och inget annat. 

(ps. det där kan ha varit den längsta meningen jag har skrivit, genom tiderna. Eller i alla fall sedan min lågstadielärare sa att jag skrev för långa "uppsatser" och jag, smart redan då, hoppade över alla punkter, kommatecken och mellanrum och ritade streck mellan orden istället, för att på så sätt få in mer text på mindre plats...typIsåIhärInågontingIkundeIdetIseIut Man får inte vara dum. )

Klick, klick

Jag håller på att lära mig att sticka. På riktigt och utan ringar. Perfekt sysselsättning på tunnelbanan. Än så länge har jag inte vågat mig på något mer komplicerat än rundstickade pannband, men man måste ju börja någonstans.

Ha en fantastisk fredag, för nu är det dags för mig att sticka till jobbet!

GUUUUUUUNNAR!

Obs. Varning för känsliga läsare. Starka bilder.

Min älskade kaktus Gunnar har lämnat oss i stor sorg och saknad. Jag tror att dödsorsaken var för mycket kärlek.

Och när jag själv skulle försöka väcka honom till liv igen hände en liten olycka. Jag halshögg honom!

Men det är så här vi alla ska minnas honom. Grön, stolt och vass. Vila i frid, kära Gunnar. 

Mustascheborstepin

Igår gick vi och såg mustasch. Bara för att.



Det var kul.

This.

"This. Is the mirrorball suit. It represent a major breakthrough on the sewing machine."

Rosslyn Castle! (och världens bästa 30-årsfest)

I fredags kväll styrde vi kosan mot Edinburgh, och vidare därifrån till den pyttelilla byn Roslin. Vi letade efter ett gammalt slott. Taxichauffören var lite lost så vi frågade efter vägen.

"There's a little road between two trees, and then through two graveyards. It's quite lonley down there..."

Och det var det. Taxibilen fastnade i svängen på bron. Sen kom världens finaste Gabbi och mötte oss.

Slottet låg på en klippa.

I dalen nedanför växte en matta av wild garlic.

Inuti slottet var det fint. 

 

Gamla grejer.

Och bakom en låst dörr låg en hemlig trädgård.

Efter några (kannor) bloddy marys var det dags att skruda om!

 

Den ena snyggare än den andra...

Mirrorball suit och future sailor!

Sen åt vi middag i finrummet. Pasta med wild garlic pesto, såklart.

Och resten. ja det är historia.