Om exakt en vecka flyttar jag från Oslo. Jag ska ha sommarlov! Förstår ni? SOMMARLOV. Få saker är bättre att ha.
Så nu under min sista vecka som partysvensk växlar jag mellan först och främst tre olika känslolägen.
1. Pepp på att snart få sommarlov. Hänga med familj och vänner in världens bästa stuga i världens bästa skog, äta glass, inte ha en enda sko på, gå på festival, åka till fjälls, dansa på Sigges Loge, trä smultron på strå, safta och sylta och bada.
2. Nostalgisk och lite ledsen för att lämna det lilla liv man har skaffat sig här i Oslo. Fina människor, platser och minnen. Men det är dags.
3. Nervös. För i höst flyttar jag till Skåne. Närmare bestämt Tomelilla. Där ska jag gå på folkhögskola och läsa om urfolk. Otroligt spännande, viktigt och intressant. Men nervös är jag. För att mina klasskamrater inte ska tycka om mig, för att jag inte ska kunna sitta still i skolbänken, för att jag ska bo så långt från Adrian, för att Skåne av någon anledning känns längre bort än Australien, England och Oslo tillsammans. Eller så är det bara jag som har blivit äldre.
Efter att jag hade varit hos tandläkaren och sovit av mig ruset efteråt var midsommardagen en fin dag. Nu är min mun ren och fin så jag behöver inte gå till tandläkaren på ett helt år. För det säger Dag, och Dag vet.
Jag och Cilla firade midsommar med dansk lunch med sill och akevitt. Så gott!
På kvällen träffade vi diverse fint folk, blev serverade drinkar av en söt brasilianska i sina bästa 50-år, och dansade ut natten på Pigalle. Fina tider.
Idag är det midsommarafton. I och med ett stundande tandläkarbesök tidigt i morgon så avstår jag från allt vad festligheter heter. Istället har jag varit på Maritabutikken och handlat som man gjorde förr. Sträckt fram en skrynklig sedel och frågat "Hur många får jag för den här?" Jag fick 25 stycken. 25 stycken gamla Nemi-tidningar och en liten, blommig duk.
Så nu sitter jag invirad i ett täcke på balkongen och läser Nemi och lyssnar på när grannarnas grannar sjunger helan går och av någon outgrundlig anledning lyssnar på mmmbop på repeat. Märkligt nog tillhör balkongen samma lägenhet som jag flyttade ut från för lite mindre än ett år sen. Fina, fina Grunerlökka. Jordgubbar med glass har jag i alla fall ätit. Och kransen tar vi imorrn. Glad Midsommar!
Om ni lurar på vart jag har tagit vägen så kan jag meddela att sommaren äntligen har behagat komma till Oslo. Det betyder sol och jobb,jobb,jobb. Folk kryper fram ur sina små hålor och det de är på jakt efter är ett bord i solen, musslor och öl.
Men nu ska jag berätta lite om förra helgen. Det var en intensiv helg som gick upp som en sol och ner som en pannkaka, men pannkaksbiten tar vi och skippar nu.
På fredagsmorgonen var vi uppe redan innan tuppen och tog tåget hemåt. Det här med att jag lyckades "lura" SJ kommer jag leva på länge. Vi anlände i skogen ungefär exakt samtidigt som solen.
Vi länsade landet på rabarber och brände oss på nässlorna. På rabarbern kokades det saft. Bästa saften!
Sen var det dags för nagelbitaren Sverige-England. Det var många känslor på kort tid, kan man säga.
En kissnödig morot.
På lördagen var vi uppe tidigt, igen. Packade picnickorgen med piroger och saft. Finaste Sofie och Fredrik kom och plockade upp oss. Färden gick mot Gävle och överraskningspresent till Adrian.
Det var fint att få hänga med dem en hel dag utan barn. Och missförstå mig för guds skull inte nu, jag tycker att de där små gossarna är helt fantastiska, men för en gångs skull fick jag (vi) deras odelade uppmärksamhet, och det var fint.
Överraskningen var att Adrian skulle få flyga flygplan. Nästan på riktigt. I en gammal drake. Det tyckte han var kul.
Men sen vankades det tydligen en överraskning till. En som inte jag heller visste om. Men innan det var dags för den gömde vi oss för regnet inne på Claes Ohlson och där slog jag till på världens snyggaste radio.
Sen kissade vi nästan på en liten harstackare.
Överraskning nummer 2 var en guidad tur på Mackmyra gravitationsdestilleri. Vi snackar whiskey!
Synd bara att man inte fick smaka något på plats. Men vi har iaf skakat tass på att börja samla ihop till vårat alldeles egna fat.
Sen åkte vi hem.
Nu kanske ni tror att det var slut på äventyr för den här helgen, men icke. Vi steg återigen upp okristligt tidigt på söndagsmorgonen för att ta tåget tillbaka mot Oslo. Trodde vi, ja. Så går det när man tror att man kan luras. Karma, kallas det. Ersättningsbuss hela vägen, men vi fick iaf fika.
Från busstationen direkt till Frognerparken. Där var Norweigan Wood i full gång och vi mötte upp med Adrians galna familj. Först spelade Lars Winnerbäck, och även om han inte är min favorit direkt, så väcktes många minnen. Från London och Agnes som hovnarr och te. Efter det äntrade Sting scenen. Fina Sting.
Ikväll tog vi en kort paus från all fotboll och gick på bio istället. Dark Shadows av Tim Burton med Johnny Depp. Den var asbra, och äntligen fick jag slutet jag har väntat på så länge. Gå och se!
Idag har 8 av 10 (norska) gäster hälsat mig med "och hur gick det i kampen igår då?" och lett lite småelakt. MEN VI ÄR I ALLA FALL MED I EM! skriker jag då, och så var det med den servicen.
Fästningen är the place to be under fotbolls-EM i Oslo. Så här glada var vi igår kväll i ungefär fem timmar. Sen var vi inte lika glada längre. Och så pratar vi inte mer om den saken.
Men det mest fantasiska med kvällen var att om man hade en ipod (eller möjligen en pojkvän som hade en ipod) så kunde man registrera sitt kort (eller sin pojkväns kort) och med ett par snabba touchtryck beställa öl. Som kom till bordet, klart och betart. Sjukt bra. Jag tänker sluta att vara framstegsfientlig!
Då var man ytterligare en tand fattigare. Imorse drog jag ut en tredje visdomstand och det gick ju bättre än förväntat faktiskt. Med tanke på att jag, med min tandläkarskräck, har legat och vridit mig och bävat och gråtit i två nätter. Men den lugnande tabletten gjorde susen, och den i kombination med någon slags chock har berövat mig på minnet från timmarna efteråt. Lika bra det, tänker jag. Min tandläkare är, för övrigt, världens bästa och om någon får för sig att dra ut en tand i Oslo så säg till. Jag är bara lite bitter över att jag inte bad om att få med mig tanden hem. Kan vara bra att ha.
Men nu pratar vi inte mer om den saken, utan det jag egentligen bara ville säga att jag är så SJUKT PEPP över att fotbolls-em äntligen har dragit igång. Det tycker jag är kul. Själv hejar jag på Holland, förutom Sverige då, men man får väl vara lite realistisk ändå. Min kära bror är nere och upplever spektaklet på plats. Lyllos honom.
Och dessutom är världens finaste Ylva på besök i Oslo över helgen och igår satt vi på Lektern, där det hela började för ganska exakt fyra år sedan, och drack öl och pratade om sånt som man bara pratar med henne om.
Det var egentligen bara det. Nu ska jag kolla på dokumentärer om smarta djur.
Det finns väl inget som luktar så gott som syrener! (Det skulle möjligen vara liljekonvaljer, men det är inte dem vi ska prata om nu.)
Och inte nog med att man kan titta och lukta på dem och rulla in de i äggvita och socker och ha på tårtan och göra saft av dem, man kan även trä upp dem på tråd.
Och linda dem runt armar och hals. Synd bara att de vissnar efter ett par timmar.
I morse gick jag upp strax före fyra, efter blott två timmars sömn. Här skulle tittas på venuspassage! Fast jag hade inte tänkt på att vi är omringade av höghus där jag bor, så jag traskade bortåt. Då kom jag till skogen. Med alla höga träd. Så jag satte mig ner och väntade tappert på en blöt bänk i en timme. När den hade gått var solen inte ens i närheten att titta fram över trädtopparna så jag pallade några syrener och gick hem. Men jag kunde inte riktigt sova. Det gnagde lite i mig att jag aldrig skulle få se venus passera solen. Inte för att jag bryr mig så mycket om astronomi egentligen, men bara för att sen är det för sent. Vem vet, om några år kanske jag bor i ett högt torn med ett teleskop som enda vän och då vore det lite skönt att kunna luta sig tillbaka och tänka att man minsann hade sett den lilla, svarta pricken vandra över solens yta. Så jag gick upp igen och traskade till högsta våningen på huset, solen var precis på väg att klättra över hustaken, men då kom jag på att det ju är asfarligt att titta rakt på solen, och några solförmörkelseglasögon eller räddningsfiltar hade jag ju inte till hands, så då gick jag och la mig igen.
Idag var det söndag och vi trotsade regnet och tog oss en tur till Tusenfryd. Jag, Adrian, Anna och Sadiq. Resten vågade inte få ett par regndroppar på sig så de skulle bowla istället.
SOM jag älskar nöjesparker. Ja, det är dyrt och omiljövänligt och allmänt onödigt, men det är ju SÅ KUL! Allt är liksom byggt bara för att man ska ha kul. Det finns ingen som helst nytta med någonting där inne, bara att man ska ha så kul som möjligt. Kul, kul, kul. Ok, en bowlinghall är väl också byggd bara för att man ska ha kul, men där måste man faktiskt jobba lite för det också. Allt man behöver göra här är att bestämma sig för att man vågar, sätta sig ner och njuta. Och i och med att dagen började med regn var det inte heller några köer att tala om. Men trot eller ej, vi fick uppehåll hela dagen och mot slutet vågade solen till och med sig fram.
Så sjukt KUL.
Och så sjukt SÖTT!
Sen åkte vi hem och flyttade över våra grejer från Adrians mamma till Adrians pappa och åt gazpacho (prosit) och såg på Seinfield och regnbågen.
Och nu är jag så där trött som man bara blir när man har sprungit runt en hel dag som en fyraåring som har druckit sin första läsk och när kroppen inte har en jävla aning om vad det egentligen var som hände när man kastades upp och ner och g-krafter hit och loopar dit. Det ska bli skönt att sova.
Man kan t.ex. gå till legevakten eftersom något slags skräp i ögat har gett en en sömnlös natt. (Jag sätter min högra hand på att skräpet var ett otäckt, litet fugaziglitterkorn!) Väl där kan man sitta och vänta i över fyra timmar eftersom deras datasystem har kollapsat och man har blivit bortglömd och man är för snäll och beskedlig och tror att alla andra som är där har det värre för att säga till. Under tiden kan man läsa om How to be a woman eftersom det var den enda boken man råkade ha liggandes i väskan. Och så kan man skratta åt att doktorn ropade upp ett namn och två av tre i väntrummet ställde sig upp och råkade heta exakt samma sak, i både för- och efternamn! Till slut kan man få träffa en doktor som häller vatten över ens tröja och gul vätska i ens ögon och som skrapar bort det otäcka lilla skräpet ur hornhinnan och ge en en snygg ögonlapp.
Sen kan man fortsätta till jobbet och få ledig eftersom man inte ser riktigt klok ut och bara ser lite halvt. Istället kan man få sitta på andra sidan baren och provsmaka cocktail efter cocktail ur Sadiqs lilla svarta bok. Man kan säga att allt löste sig till det bästa.
