tisdag 5 mars 2013

Halsning fran ingenmansland

Jag inser att jag inte ar sa bra pa att uppdatera har nu for tin, men sa far det bara vara. Man har val battre saker for sig. Men just nu sitter jag pa flygplatsen i Taiwan och ska sa gora i en sadar 20 timmar till. Sa jag har faktiskt inget battre att gora.

Sista tiden i Hawaii var helt fantastisk. Milolii is the shit. Vi traffade sa manga fina manniskor och fick gora sa mycket haftiga saker! Forutom att hanga och "talk story" med de som bodde dar (som liksom var sjalva huvudgrejen) hann vi med att plocka kaffe, snorkla pa lavasandstranden och hitta Hawaiis nationalfisk Humuhumunukunukuapuaa, besoka Pu`uhonua o Honaunau National Historical Park (city of refuge), simma med en hel flock delfiner, hoppa fran tio meter hog klippa ner i havet, besoka vulkanparken och titta pa rok och anga fran marken, ha fisketavling, nattbada i grotta, ata papaya till frukost varje dag, vara med pa en samoansk ettarsfest pa stranden, inte bestiga Maona Kea, dricka ol, sjunga och dansa, ga pa rundtur i djungeln med ett gang barn och fa botemedel till sitt sar och klappa getbebis, ha karaokekvall med klassen och avsluta det hela med ett hejdundrande "sweden party" och manga tarar.

Adrian kom flygandes fran andra sidan jorden och var med de sista dagarna innan vi akte tillbaka till Waikiki och hangde dar tills det var dags att skiljas at. Adrian ar tillbaka i Norge och klassen har spridds for vinden over nastan hela varlden. Jag och Charlotta borjar sakta, men sakert, att narma oss Palau. Jag aterkommer vid ett senare tillfalle med rapport.

Slut pa skryt.

2 kommentarer:

  1. Mamma blir överlycklig när det kommer små livstecken - i vilken form det än är!
    Besöker ofta "hemliga himmel" som då alltid ger kloka råd.
    Puss och kram från oss

    SvaraRadera
  2. Hej! Moster älskar små livstecken. Jag blev så rörd när Adrian kom flygande att små tårar trillade. Tänk vad du får uppleva. Kramisar

    SvaraRadera