Movember!

November ar en rolig manad har i Austalien. Kanske pa andra stallen ocksa, men det vet jag inget om. Var och varannan karl som ar gammal nog att kunna odla en traskar namligen omkring med en prydlig mustasch. Tanken ar att man ska starta nyrakad den forsta november, och den 30:e har man sig en prydlig musche. Ursakten ar att vacka uppmarkelse for problem som vara man idag lider av, t.ex. depression och prostatacancer, och samla in pengar till olika organisationer genom sponsring. De flesta verkar emellertid inte bry sig sa mycket om detta, utan ar bara glada for att antligen fa traska runt pa stadens gator och torg som riktiga man... Aven min karl har anammat detta...Hombre! De Mexico!

B-b-b-bird bird birds...

I varje buske och snar har i Australien traskar varldens laskigaste och fulaste fagel omkring till ingen nytta. Sa har ser den ut. Bushturkey.



Har om dagen brot sig en av dem in i vart lilla hus. Forsokte flaxa ut genom det stangda fonstret, fick panik och ett fullstandigt kackalorum brot ut. Den skrek och kacklade, flaxade och flog. In i koket, och slog sonder varenda glas och tallrik innan den med huvudet bankade loss myggnatet fran koksfonstret och flaxade ivag....

Och igar traffade vi en annan liten fagel. En liten rufstufs som var for liten for att flyga satt mitt i vandzonen utanfor varat hus och bara vantade pa att bli pakord. Efter en galen fageljakt fick vi in den lilla rackaren i en lada och korde ivag med henne till en trevlig fageldam som, tillsammans med sina 20 faglar av olika sorter, bodde en bit utanfor Byron. Dar fick lilla skrikfageln Maria ett nytt hem!

Det var bara det.

saker i gorningen...

Antligen ar det dags for lite hederligt backpackande. Jag har trottnat lite pa att bara hanga i Byron Bay, sa for ett par veckor sen slutade jag pa bada mina jobb. Vi tog en liten tripp till Sunshine Coast for att halsa pa Kyles foraldrar. Det var hur mysigt som helst, tills Kyle surfade sonder hela pannan sin och fick spendera dagen pa sjukhus. Ett par stygn och en mugg jelly-beans senare fick vi tillbaka honom, och snabbt som attan hoppade vi in i bilen och drog ivag mot Brisbane. Det var namligen dags for en av hostens stora hojdpunkter. Raised Fist. HUR bra som helst!

Sen var det den 12 september, fodelsedag! Dagen tillbringades pa stranden, det surfades, dracks ginger beer och ats oliver. Paket fick jag ocksa, fran systeryster borta i landet kjempegreit. Middag pa Rails och ett par marys pa Beachie, och hyfsat tidigt i sang.

Nasta dag var det namligen tur att aka ivag pa ytterligare en Surfaris. Den har gangen med mig egna, nya, fina bananbrada! Hade som alltid en grym vecka, fast vagorna mest var skrap och jag sjalv blir samre att surfa dem for varje gang jag provar. Kyle foreslog lite forsiktigt att det kanske vore dags att skaffa en annan hobby. Stickning, ballet eller matlagning, t.ex. Hmpf!

Nu ar jag tillbaka i Brn B i nagra dagar, sen bar det av till Adelaide. Jag har slangt mina sista slantar pa en 10-dagars campingtripp i Australiens outback. Ayers Rock och det dar. Sa imorgon blir det hatt- och myggmedelsshopping!

ginger beer, ginger wine, ginger ale...

ingefara is the shit!

Nu ar jag ivag pa en Surfaris igen. Nu ska jag skryta lite over hur manga djur jag har sett idag. Idag har jag sett delfiner, en dykande val, en plaskande val med tillhorande valbebis, en stooor odla (over en meter), tva stora ormar (platta), en liten med ack sa giftig orm (levande, i veden framfor brasan), ett tjugotal (!) kangurus, en liten wallaby, massor med b-b-b-birds, ett piggsvin, fesk, och inte minst sa sag jag en skata spoa skiten ur en annan stor odla. Coolt.

Dessutom har jag fyllt ar. Jag har blivit ytterligare ett ar aldre och visare. Framfor allt visare. T.ex. vet jag att om man haller i en kangurus svans sa kan den inte hoppa.

Cheers!

(ps. om man haller i en manniskas ben kan hon inte ga...)

antingen...

ligger jag hemma i sangen, isolerad fran folk och fa, och brottas med svininfluensan, eller sa har jag rymt till stranden och ovar mina mack-kastnings-skills. Vad tror ni?

Jag har blivit en av dem...

som sager See Ya (later) fast jag mycket val vet att vi varken kommer ses forr eller senare!

y!

Jag inser att mitt bloggande ar mest for nar jag ar hemma, jobblos eller allmant uttrakad. Sa av min tomma blogg att doma ar jag inget av det tidigare. Jag ar i Australien, jag har tva jobb och jag ar INTE ett skvatt uttrakad. Jag ska forsoka battra mig lite pa den har fronten sa ni dar hemma far veta vad jag sysslar med, men nu far ni noja er med en liten lista pa vad jag har gjort sen sist...

Jag har...

*varit pa familjesemester (fast jag misstanker att jag mest blev medbjuden for att agera lektant sa lillflickan holl sig lugn) Vi akte upp till guldkusten och bodde pa en familjeresort, drack champagne och akte limosin. Pytt, nar jag fyllde nio rackte det minsann med en burk allerlai!

*insett att Australien INTE alltid ar sa varmt och trevligt som man kan tro. Speciellt inte inomhus.

*darfor investerat i ett duntacke och en toppluva

* forsokt fa lite liv i folk och stalla till med ett hejdundrande midsommarkalas, med stang och allt. Det gick sadar. Det var tydligen mycket mer intressant att titta pa fotboll och dricka ol, an dansa sma grodorna och snapsa absolut. Sen borjade det regna och gardsplanen forvandlades till en gyttjepol.

* lost en valdans massa korsord

* hoppat i havet i bade tid och otid, oberoende av vaderlek

* inte surfat en brakdel av vad jag har velat

*trottnat pa att vanta, tagit saken i egna hander, kopt en surfbrada, insett att den ar osurfbar (iaf for mig) och atergatt till softboards...

* lart mig dricka rodvin, lart mig tycka om agg (gulan ocksa) men avskyr fortfarande kaffe

* fatt mina kort lasta, sett en sprakande eldshow, konverserad med nan form utav sjalsfrande och cyklat i nerforsbacke. Allt pa samma kvall.

* serverat ungefar en miljon burgare pa the Rails och gjort en valdans massa kaffe pa Aquarious.

* tjafsat, brakat och blivit jattekar i varldens finaste Kyle!

* varit pa brollop. Det var fint.

*fatt gratis VIP-biljetter till Splendour in the Grass. Det var en festival som gick av stapeln har i Byron Bay for ungefar exakt en vecka sen. Jag hade hur kul som helst, men det var inte direkt nagra vidare varst bra band som spelade. Det roligaste var pa efterfesten nar Kyle sa inte kande igen sangaren fran Bloc Party och sa till honom vilken javla skitspelning Bloc Party hade gjort. Det var kul.

Det ar val ungefar vad jag har pysslat med har nere. I morgon ska jag nog ut och spana efter valar! Puss pa er!

lycka!

Jag har precis kommit ivag fran en veckas surf och lek i vagorna med Surfaris, och det har hant en hel dros roliga och namnvarda saker, men allt annat bleknar av vad jag fick uppleva, inte en utan tva dagar pa tva olika strander. Surfa med livs levande, vilda delfiner. De kom i stora flockar, fram och tillbaka, narmare och narmare tills det var mindre an en meter mellan min brada och varldens finaste delfinansikte. De cirkulerade runt oss en stund innan de overgick till att surfa pa vagorna och hoppa ur vattnet i fina bagar! Lycka!

(sen sag jag en val. Den var jattestor.)

Resedagbok?

Ja, det verkar ju som att ni dar hemma vill veta vad jag pysslar med, sa da ar det val har ni far leta...Jag har varit tillbaka i Alustralien i lite over en vecka nu, och trivs sa klart hur bra som helst. Det var lite omkligt dar i borjan nar jag kom till Sydney, forkyld och javlig. Familjen alldeles for langt borta (ungefar sa langt bort man bara kan komma) , ingen Kyle som motte pga oversvamning, och ingen telefon. Kande mig ungefar ensammast (???) i varlden, men efter en natt pa flygplatsen gaskade jag upp mig. Motte Ross (fran Surfaris) och det bar ivag mot en vecka av SURF. Trodde vi ja. Efter ungefar en halvtimmes bilfard uppdagades det att vattnet bara fortsatte stiga, och det fanns inte en chans i varlden att ta sig till Crescent Head. Trippen blev installd och alla kordes tillbaka till Sydney. Jag lyckades med allra minsta lilla tidsmarginal fa tag i ett flyg upp till Ballina, dar sjalvaste mr. Browning kom och hamtade. Forsta dagarna var jag val lite franvarande, inte helt hundra pa att jag var pa ratt plats, men klok som han ar korde min surfargosse mig till varldens finaste strand dar han parkerade mig sa jag fick stirra ut over vattnet ett tag (these problems matter...) Sen gick det bra. Kul att traffa alla gamla godingar igen, det marks att det inte ar turistsasong i Byron langre. Var ute en svang, jag drog nog ned medelaldern med ett antal ar, alla i det banjospelande bandet hade pa sig rutiga flanellskjortor, likasa storsta delen av publiken. Good times.

Efter en veckas hang och slapp dar jag forsokte komma over min jetlag bar det av pa aventyr. Vi tog lilla skrutti-bang-bang och akte till Brisbane. En mycket trevlig kvall/natt med diverse punkspelningar och overnattning hos nan gammal van. Dagen darpa var det dags att dra vidare, trodde vi ja. Bilen var sa trasig som trasig kan bli och eftersom det var sondag fick vi spendera dagen bast vi kunde i Brisbane. Pa mandagen lamnades bilskrallet in, och ett flertal timmar senare kunde vi puttra ivag fran allt vad asfalt och betong hette. Mot Stradbroke Island. Det var nara att vi missade sista farjan dit ocksa, men det ar en annan historia. Stradbroke ar en jattestor och jattefin sando. Vi campade pa varldens kanske finaste strand, surfade (han), hangde pa stranden (jag) och promenerade runt och spanade efter valar (nix). Supermysigt var det iaf, och vi fick inte alltfor mycket regn pa oss i vart pyttelilla, kistformade talt.

Nar det borjade regna allt for mycket flydde vi faltet och akte till the Sunshine Coast, dar mr och mrs Browning haller hus. Blev ompysslade och matade i ett par dagar, innan det var dags att bege sig hem igen. Pa vagen blev det ett litet stopp pa dreamworld/white water world. Det var KUL! go the CLAW! Manga gula (och lila & grona) bilar pa vagen...

Nu ar jag, tro det eller ej, tillbaka pa Surfaris. Var ute i vagorna for forsta gangen idag, och jag har sallan varit gladare an jag ar nu. Nu ska jag ga och lagga mig sa det blir morgon fort, sa jag far ge mig ut igen!

Hoppas att allt ar bra med alla er dar hemma och att ni tar hand om er! PUSS

The Soundtrack of My Life

De 15 mest spelade låtarna just nu...

And Then They - Run Raised Fist
Cupid's Victim - Tiger Army
Day Sixteen-Loser - Ayreon
Midnattens Widunder - Finntroll
Still Counting - Volbeat
Harry - CC Cowboys
Ten Speed (of Gods Blood and Burial) - Coheed and Cambria
Execution Song - Johnossi
Olavur Riddaros - Tyr
Maskineri - Kaizers Orchestra
Norska Bräder (Norweigan Boards) - Väsen
Caught in a Mosh - Anthrax
The Cycle - A Dozen Furies
Halo - Soil
Monster Mash - the Misfits

Det var inte igår...

och en hel del har hänt sen sist...

Sista tiden i Australien bestod mest av sex, surf och sushi... (skyll dig själv, mamma) och en och annan krokodil. Det första jag gjorde när jag kom hem var att fixa visum och boka biljett tillbaka. Den 23 maj bär det av igen!

Första helgen hemma spenderades i Linköping med Pärlan och Oskar (gud, vilket dåligt namn...) Iklädda en jäkla massa silkespapper körde vi fuldans O'neills-style (Agnes saknades!) bland alla ekonomer med backslick. Dagen efter mådde man väl sisådär, men situationen räddades med hjälp av scones, Family Guy och en ananas.

Efter alldeles för lite tid hemma i skogen med vänner och familj bar det av till Oslo igen, för att försöka dra ihop lite snabba cash! Bor numera i eget rum med , hör och häpna, t.o.m en egen säng! Lyx. Tillbaka på kära, gamla Lektern och trivs som fisken i vattnet. SOM jag och the twins rockar i loungen! Ingenting kan ju någonsin mäta sig med förra sommaren, men ett par öl på Blue Note ger mig flashbacks.

Åkte tillbaka hem en sväng över påsk. Började festligheterna med en dygnskryssning till Mariehamn med Lollo. Blev kanske inte riktigt helt som vi tänkt oss,men jättemysigt ändå. Tack, gumman! Sen raka spåret hem till skogen. Påsk är nog det som vi i familjen Karlsson gör bäst. Påskbål, skattjakt, mojitos, japanilaisets, mat, blåsippsspaning och sedvanlig somning i tvsoffan hör till helgens höjdpunkter.

På självaste påskafton var det kalas hemma hos Linda. Synd att det bland oss fanns ett rötägg, men jag hade en grym kväll med tjejerna. Sen bar det av till stadens hotell. Lite segt var det allt, men framot slutet tog syskonen Karlsson lilla dansgolvet med storm, och kvällen slutade med McDonalds i stugan (mc-fast, någon?) Det bästa av allt, ingen var bakis dagen efter. Success!

Nu är jag tillbaka i Oslo igen. Vädret är grått och än så länge inget jobb idag. Men jag har äntligen fått med mig Anna hit, och hon ska också pröva lyckan på Lektern. Hurra!

been there, done that, got t-shirt...

Jag tycker att det ar jattetrakigt att skriva tidsodande resedagboksinlagg. Jag tycker att det ar jatteroligt att skriva meningslosa blogginlagg.

Jack Johnson, tysta leken borjar nu!

Sol, sand, salt...

lagg till en ol eller tva, lite syskonkarlek/syskontjafs, en galen utflykt till knarkarhalan Nimbin, lite romantik och ett par dagars hang och surfande i sleepy surftown sa har ni mina senaste veckor i ett notskal. Klockrent!

update...

Jaani, horrenini... Det har hant sa mycket sen sista tt jag inte vet var jag ska borja, kommer anda inte orka skriva om allt...Nyar firades delvis pa vart kara hostel och delvis pa en bro i Melbourne. Mycket fyrverkerier och minst lika mycket kameror. Gott nytt ar! far man val passa pa att onska lite sa har i efterskott ocksa...

Ett par dagare senare, efter en natts lyx pa flygplatsen, packade familjen Karlsson sig in i varldens minsta kanske flygplan och drog ivag till Tasmanien. Pa Tasmanien finns det manga djur. De flesta ligger doda vid sidan av vagen, men vissa lyckligt lottade smyger fortfarande runt bland buskar, gras och stenar. Jag traffade mitt livs hittills nast storsta karlek i form av en liten tjock vombat, varldens i sarklass sotaste djur!


\

har ar han!

Ett djur som vi daremot inte sag var den tasmanska pungvargen. Den ar namligen utdod. Officiellt i alla fall. Manga havdar att den fortfarande smyger runt i de delar i Tasmanien som ar tackt av buskig regnskog och dar ingen manniska annu har varit. Det tror jag, och egentligen hade jag tankt mig att hitta en liten rackare och motbevisa alla pessimister, men det gick ju sa dar...Inte fick jag se nagon tasmansk djavul heller. Kommer ni ihag Taz of Tasmania? Ett ackligt litet tecknat djur som forstorde mangas barndom? Sadana finns ocksa pa riktigt, men holl sig val undan fran mig...

lika jobbig som ful

Det jag daremot fick gora, forutom att terrorisera en stackars liten vombat som bara ville ata kvallsmat, var att aka batcruise pa en flod, traska i berg i manga, manga timmar, eller klattrat kanske man ska saga, upp och ner for stup, genom backar och sno, strackt nan form utav ljumskmuskel, tittat pa otaliga mangder halvt om halvt nedlagda gruvstader och vattenfall, traskat i regnskog, kramat trad och som vanligt nar familjen Karlsson ar inblandad tramsat och allt som oftast sinkat resten av bussen. Men vi hade kul iaf!

Sen var det dags att ta oss tillbaka till Melbourne (om det ar nagon som har funderat over huruvida det ar en smart ide att forsoka flyga barfota kan jag meddela att det ar det INTE). Vi bodde pa ett hostel dar Anna tidigare huserat, en del av hennes gamla bekanta fanns kvar. Dessutom sprang vi pa Mimmi och Tossa fran Katrineholm, som tydligen ocksa bodde dar. Varlden ar liten.

Vi tog en liten tripp till Great Ocean Road, med galna Chris. Det regnade forsta halvan av dagen, men lika glada for det var vi. Vi fick se strander, raukar och klippor, en riktig drakgrotta, koalor och mer regnskog med knuffvanliga trad (!)

Sista kvallen i Melbourne firades med rage. Cragie tipsade om ett par schyssta stallen sa vi drog med ett gang fran vart hostel till next. Dar var det livat varre, och bra musik spelades. Det dansades, dracks cider och jag traffade en Truls. Dagen efter madde vi alla som vi fortjanade men var anda tvugna att pallra oss upp for att checka ut. Dagen spenderades i botaniska tradgarden, och sen var det dags att saga hej da till varldens basta mamma. Hon var tvungen att aka hem till den kalla nord igen, medan syskonskaran hoppade pa nattaget till Sydney. Nattaget var en mardrom, som jag nu har lagt bakom mig och helst aldrig mer vill uppleva igen.

Har i Sydney har vi val inte gjort sa vidare varst mycket egentligen, inte ens operahuset har jag varit och tittat pa. Igar tog vi ett par ol hemma hos Micke, som sagt, varlden AR liten. Sen tog vi en liten svang ner till Sydneyfestivalens oppningskvall, bevittnade bland annat hur folk blankt sket i att det var fullt och mejade ner ett par vakter samt en eldorgelbat. Idag har vi legat och stekt pa Bondi Beach, Johannes ar nu samma vackra hudton som en latt omogen jordgubbe. Nu sitter vi och gommer oss for regnet som utanfor oser ner, och langtar till imorgon. Da ska vi namligen borja pa surfskola! Det ni!

Ta hand om er allihopa dar hemma!