Nu är jag åter i Sverige och tillbaka i Tomelilla. Det har varit en helt fantastisk resa vi har varit ute på! Jag kommer inte att redogöra så värst mycket mer för den just här, så passa på och sug i er nu när jag berättar om när vi fick komma och hälsa på i paradiset under två veckor! Tillåt mig presentera; Kayangel i 10 collage;
Jag tänkte inleda med att presentera vår familj som mer eller mindre omgående adopterade oss. Pappa Lazarus, Mamma Reignath, döttrarna Ikelau och Orib samt sonen Kesol. Helt galna och helt fantastiska, hela bunten. Det nya tillskottet i familjen fick namnen Didich (Charlotta) och Diptouch (jag) som betyder strålande respektive stjärna. Finare namn kunde man inte önskat sig!
Till familjen hör också grisen Pumba, hundarna Britney och Barbie, tre flygande hundar, kakaduan Zazu, kokoskrabban Steve, ett exemplar av Palaus nationalfågel Biib samt två halvtama kungsfiskare.
Dagen på Kayangel börjar relativt tidigt. En gång råkade jag sova till efter nio och det skrattades det gott åt resten av den dagen. Efter frukost fick man, om man hade tur, hjälpa till och kratta gårdsplanen. Sen kanske det var dags för vävstuga med farmor, som tålmodigt visade och förklarade, på paluanska förstås, hur man flätar korgar, tjusiga hattar och små fodral av palmblad.
Kayangel är en riktig bananö. 9 olika banansorter växer här, varav en är så rädd för spöken att den bara bär frukt i närheten av hus och en ser, utvändigt och invändigt, ut som en mango men smakar banan. Nästan varje dag efter lunch kom en japansk turistgrupp förbi och de skulle givetvis bjudas på bananer och kokosnötter. Det var mitt och Charlottas jobb att plocka blommor och pimpa bananfatet.
Sen var det dags att fixa mat. Vi snorklade efter hummer (sa de, jag säger languster), fiskade tonfisk med lina i en liten båt i stooora vågor, fångade kokoskrabbor mitt i natten, följde med när pappa var ute och harpunerade samt fiskade med vanliga, hederliga fiskespön.
Ibland gick vi till farmen och planterade tapioca eller sötpotatis. Men max 15 minuters arbete, sen "now we rest". Vi högg ner bananblommor, betelnöt, pepparblad och kokos. Vi plockade slemmiga nonis. Vi lärde oss att skala och öppna kokosnötter och att en "kniv" här inte riktigt har samma proportioner som våra knivar hemma. Sista dagen på ön fick vi plantera varsin kokospalm och varsin bananpalm. Så vi vet att vi måste komma tillbaka och äta av våra frukter.
Sen kom barnen hem från skolan och då var det lekdags. Mången kväll gick vi ner till hamnen och hoppade från piren...
...ända till solen gick ner...
...och då var det dags att gå hem och äta middag. Oftast var det någon form av fisk på menyn. Stekt, grillad, friterad eller i soppa. Och ris. Alltid ris. Andra läckerheter vi blev bjudna på var languster (eller hummer, då), kokoskrabba, flygande hund med vingar och allt, friterade bananer, brödfrukt i kokos, sashimi och sjögurka. Att dricka till? Kokosnöt, såklart! Efter middagen kanske man gick och fiskade på piren, det var där ungdomarna hängde, eller så satt man bara och pratade tills det var dags att gå och lägga sig efter ytterligare en fantastisk dag i paradiset.
Och slutligen, så ni inte tror att vi slet ut oss alldeles, vi hade faktiskt tid att hänga på stranden och bada också!
Underbart! Vilken tur för dom att få träffa er!! kram, moster
SvaraRaderaVilken undebart härlig resumé av detta äventyr.
SvaraRaderaDet är till och med så att jag längtar efter denna sorts tillvaro! Bilderna är fantastiska. Strålande Stjärna!
Helt fantastisk berättelse!
SvaraRaderaFrån Far din