"Om publiken (eller den som framträder) är döv eller om applåder kan uppfattas som störande, t ex under ett sammanträde, kan publiken tacka eller visa uppskattning genom att att fladdra med händerna, vanligen i höjd med huvudet. Skälet till denna tysta form av bifall är att den talare som får bifall kan fortsätta tala även under själva bifallet. Denna form av bifall kallas i ibland för att hattifnatta"
Hattifnatta, det är ju jätteroligt!!!

Om just hattifnattar säger wikipedia bl.a detta;
"De befinner sig ständigt på resa, blickande hålögt mot fjärran i hopp om att deras mål skall manifestera sig, så att färden äntligen tar slut, något som tyvärr aldrig inträffar. Under färden talar de aldrig med varandra; det är över huvud taget tveksamt om de besitter denna förmåga till kommunikation. De saknar förmodligen också samtalsämnen."
Hmm, detta påminner mig starkt om den tid då jag färdades med hjälp av kommunala medel i London...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar