Igår packade hela familjen Karlsson in sig i bilen, precis som på den gamla goda tiden. Bara liiite trängre. (Jag skyller på Johannes lår) Färden gick mot Alby, hangaren och cirkus cirkörs fantastiska föreställning Inside Out.
Tyvärr, som så många gånger förr när jag har varit och tittat på någon form utav föreställning, gick jag därifrån inte bara med glädjen över att få ha upplevt något helt fantastiskt, utan också med ett litet uns avund och bitterhet. Jag vill också vara riktigt, riktigt bra på någonting. Någonting häftigt. På att dansa. Åka snowboard. Hoppa högt eller springa snabbt. Kunna klättra på en stång högt högt uppe i luften och med huvudet först kasta mig ner och stanna ett par centimeter ovanför marken. Åtminstonde kunna gå balansgång på ett gäng ölflaskor... Sådan är jag tyvärr. Lite bitter över att andra kan saker som inte jag kan.
Men missförstå mig inte helt. Det var fortfarande, och det här kan inte sägas många gånger nog, helt fantastiskt. Vackert, kul och lite sorgligt på samma gång. Och Irya's playground's fina låtar som passade så bra till. Fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar