Det är ett ganska rofyllt liv jag för just nu. Kyle har åkt till Australien, Sadiq till Kanada och Anna till Oslo, så när de koreanska är på jobbet står stugan tom, sånär som på mig själv och katten. Jag traskar runt i hissjöskogarna och krafsar på svampar och barr. Rycker upp ett par morötter ur landet. Bakar en och annan kaka. Petar då och då in en pinne i brasan. Tar ett glas, eller två, av pappas hembryggda öl. Lyssnar på musik. Klappar gamla Trussle och har inte hjärta att kasta ut honom i höstnatten när det är läggdags.
Ikväll var det fotboll. Ingen vidare insats från vår sida, men förlusten kändes ganska väntad. Holland imponerade, som vanligt. Jag med, genom att på förhand tippa rätt slutresultat. Det händer inte ofta.
Det finns en låt jag har letat efter ett bra tag. En kille som brukade komma och spela i baren där jag jobbade i Byron Bay spelade ibland en låt på sin gitarr som jag tyckte var så fin. Dessvärre hann jag aldrig fråga vad det var. I helgen var vi i Linköping på folkmusikfestival. Vi lyssnade på konserter och dansade polskor så golvflisorna yrde. Under en konsert med Hedin/Hazelius sjöng Esbjörn helt plötsligt en låt av en Paul Brady, som han hade översatt till svenska. Jungfrun och soldaten kallade han den för, och hör och häpna, det var den låten jag letat efter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar