Världens bästa skattjakt

Vi i familjen Karlsson är ju lite så där småkända för att tycka så mycket om att leka. Skattjakter, t.ex. är något som inte är helt ovanligt förekommande hos oss. Mamma är skattjaktens okrönta drottning, men förra veckan tror jag hon gick och överträffade sig själv! Hon skickade ut mig på en cykeltur som tog mig genom alla elementen, från stjärnornas eld, genom vind och vatten, och ner i jordens djupa mylla. 

Det hela började med att hon kom och gav mig en liten påse. I påsen låg ett brev där det stod;

"En gång för länge sen var jag vikare i en klass 4. De arbetade med rymden, och en av uppgifterna var att skriva en vers, en dikt. En flicka skrev något som jag sparat- men nu hittar jag inte boken jag skrev upp den i. Den handlade i alla fall om en flicka som gjorde en cykeltur i rymden, besökte planeterna, åt upp Jupiters röda fläck och kom tillbaka hem. Nu är det din tur- nu skickas du ut på en cykeltur på jakt efter stjärnor. Lycka till. "

I påsen låg också en karta, med sju stjärnor utmärkta, och sju små saker; en barkbit, en träkyckling, en bild på en trana, en lapp där det stod "1/2 miljon cm", en liten gul pappersbit med något mönster på, ett ekblad och en bild på stenbumlingar. Man kunde ju lätt tänka sig att varje bild hörde ihop med en stjärna på kartan. Den stjärna på kartan som låg närmast vårat hus såg ut att stämma överens med den plats där en stor ek växer, så jag cyklade dit.

 

Mycket riktigt. På den stora eken satt en stjärna, och jag var igång. 

 

Nästa självklara stopp blev den gamla milstenen som står längs Hissjövägen. Vi hade dagen innan räknat ut att en mil är 1 000 000 cm lång. 

 

Nu hade jag fått upp ångan och trampade vidare mot den lite otäcka kycklingfabriken, men man såg på långt håll den gula stjärnan som lyste vid infarten, så jag behövde aldrig komma så nära. (Jag är fortfarande lite rädd för det där stället efter att min bror en gång för länge, länge sedan tutade i mig att det var annat än kycklingar som slaktades i den mystiska fabriken...) 

 

Sen blev det lite värre. Jag hade en stjärna till att hitta på den här vägen, och jag letade bakom mången stenbumling och mången trädstam, utan resultat. När jag var på väg att ge upp passerade jag stenen där vi brukar hänga upp tappade navkapslar, och där satt minsann en liten stjärna och blinkade. Jag cyklade hem för att ta en liten vätske- och snuspaus. Då råkade mamma försäga sig, och det kom fram att den gula lilla papperslappen skulle föreställa en navkapsel. Vilken tur att jag hittade den i alla fall!

Nu hade jag alltså tranan, barkbiten och stenbumlingarna kvar. Några tranor brukar ju inte direkt hålla till längs våra skogsvägar, men när jag tittade på lappen igen såg jag fågelns latinska namn; grus grus. Aha!

 

Grustaget!

 

Barkbitsstjärnan fanns vid ett gammalt vedskjul. Där låg också något rött, som jag åt upp oavsett om det var en fläck eller inte.  

 

Och slutligen stenbumlingsstjärnan som satt på en av vår skogs alla trollstenar. 

Glad i hågen trampade jag hemåt med cykelkorgen full av stjärnor!

Sju stycken. Någon stjärnbildsexpert är jag då rakt inte, men en kan jag och den har faktiskt sju stjärnor; karlavagnen. 

Så jag letade rätt på en vagn, och på den satt allt en liten lapp;

"följ vinden i vimplarna, vinkande, visslande. samla blommorna - lägg dem i vatten- se dem slå ut"

Jag såg mig omkring och där stod faktiskt en vimpel och viftade i vinden. 

Jag följde vimplarna över äng och genom skog. Stinsen hjälpte till. 

På varje vimpel satt en liten pappersblomma. 

Och den allra sista vimpeln stod vid fågelbadet. Det var bara att lyda order och lägga blommorna i vatten. Katten vaktade. 

Och när blommorna slog ut såg man att de gömde varsin bokstav. 

Efter lite pusslande bildades ordet ölkällaren, så jag gick dit. (Visst, sörrni, i Hissjö finns minsann en ölkällare). Längst där inne hittade jag ett litet skräp. 

Det visade sig inte alls vara ett skräp, utan ytterligare en karta, med uppmaningen gräv här. Så jag gick till mammas nyuppgrävda land och började krafsa i jorden någonstans där jag tyckte att krysset var. 

Ganska omgående stötte jag på en liten burk. Som, bland annat, innehöll både frukt och blad från kastanjen. 

Och där, på kastanjens grenar, hängde faktiskt en skatt. En ljuvlig Gudrun Sjödén-kofta med rädisor och morötter, samt boken Det Vilda Köket, som jag (utan min mammas vetskap) har gått och suktat efter!

Så himla magiskt. 

Det finns i n g e n t i n g som doftar så gott som majskog.

La det gro, uten GMO

I lördags åkte vi iväg på en liten roadtrip som tog oss till Hedmark och gården Ommang Søndre där vi skulle vara med att så frön för ett GMO-fritt lantbruk. 

Vi var en tapper, liten skara som mötte upp i denna stilla protest mot genetiskt modifierade frön för att för hand så ett fält med vete. Fröna fick vi i kepsar, eftersom det förr i tin var vanligt att man tog av sig hatten för att hedra jorden man skulle så i. Fint! Sen fick vi soppa med nässlor, och maskrossaft och hemystad ost. Och hälsa på alla ljuvliga djur. Getterna var, såklart, bäst. Det är inte klokt så lycklig man blir av killingar! De pussade och buffade och nafsade och klättrade och drog.

Det här är min favoritbild. Jag kallar den "get bakom staket"

Men en sak undrar jag över, och har så gjort i flera dygn. Vad har geten längst fram? Inte är det väl riktigt en mule? Men nos känns inte heller helt rätt. Och det är ju knappast varken näbb eller tryne. Ni hör ju själva, jag behöver hjälp!

Igår var det ju som bekant Europaparlamentsval och framåt kvällskvisten började de första siffrorna rulla in. Glädjen över att Miljöpartiet blev näst störst, och puttade ner moderaterna, samt att FI knep åt sig ett mandat, byttes snart ut mot klump i magen.

Var tioende person som röstade igår i Sverige röstade på SD. Och runt om i övriga Europa ser det långt ifrån bättre ut. I Frankrike röstade 25 % på Front National, partiet som grundades av mannen som antydde att "Monseigneur Ebola" kunde vara en lösning på Europas invandringsproblem... Även i Storbritannien och Danmark är nationalistiska partier störst.

Här ser ni en preliminär karta över vilka länder som skickar rasister, förlåt främlingsfientliga, nej förlåt igen, invandringskritiska partier till EU-parlamentet. Bilden kommer härifrån. 

Det pratas om kalla vindar som blåser, och det verkar som om många har glömt att EU bildades för att vi skulle hålla sams. Det är dags att vi skärper oss. 

Ps. Här är en bra krönika ni kan läsa. 

10 dagar i maj

Janihörrninini. Här ekar det tomt. Jag räknar matte och jobbar mest, men om en vecka är jag (förhoppningsvis) färdig med min mattekurs. Fram till dess tar vi och tittar på vad jag har hunnit med de senaste tio dagarna...

Söndag 11 maj - Starstruck

Den coolaste tjejen jag vet om i hela världen (Marit Bjorgen ju!) var och åt på mitt jobb och jag blev så till mig att jag sprutade vatten över halva restaurangen och hela mig.

Måndag 12 maj - Praise the board

Jag bokade en resa med Adrian. I juli ska vi hänga på en ecocamp i södra Portugal, klappa get och surfa, surfa, surfa! Jag längtar!

Tisdag 13 maj - Björklöv och havregryn

En väninna ska flytta från Oslo, så jag och Anna överraskade med morgonspa. Bara naturliga grejer, förstås. 

Onsdag 14 maj - Ogräs?

Testade att göra någon slags kapris på maskrosknoppar. Huruvida det var en bra idé eller inte återstår att se.

Torsdag 15 maj - I tried to embrace my peers but all I found was a dead bunny in a puddle

Såg en film som jag tyckte himla mycket om; Dear Lemon Lima. Den handlar om trettonåriga Vanessa som är dödskär i Phillip. Precis innan sommaren då de ska åka till Paris ihop och sen börja på en ny skola dumpar han henne för att istället hänga med de coola kidsen. Medan Vanessa kämpar för att få honom tillbaka träffar hon gänget i cigarettsamlarklubben. Väldigt söt, och lite knäpp. Tips!

Fredag 16 maj - Uti skoga ska vi gå för det luktar så gott

Jag och Anna åkte på plundringstur till Östmarka. Ätliga pyntblommor till jobbet, granskott, groblad till hudvård, blåbärsris, och sånt man har i vas var, bland annat, vad vi fick med oss hem. 

Lördag 17 mai - er vi så glad i

Efter förra årets glada fest återställdes ordningen i och med att jag återigen befann mig på jobb denna dag. Vi lanserade vårat eget öl och hade det allmänt trevligt. Efteråt blev det fest med champagne och swingdans. 

Söndag 18 maj - Dagen efter kvällen före

En något avslagen dag som blev bättre och bättre. Jobb --> glass i solen --> parkhäng med gammal folkiskompis. 

Måndag 19 maj - Pythagoras

Jag läste matte hela långa dagen, fast solen sken så vackert utanför fönstret. Om det är någon som undrar hur jag en gång i tiden lärde mig Pythagoras sats så kommer svaret här;

Tisdag 20 maj - Kae seie bonden?

Igår gick jag och Anna i demonstrationståg tillsammans med flera tusen norska bönder för att protestera mot den nuvarande norska regeringens jordbrukspolitik. Det känns otroligt viktigt, i dessa "jag likear, alltså bryr jag mig"-tider att faktiskt visa att man faktiskt bryr sig. 

Och med detta kan vi ju sammanfatta att när man tror att man bara jobbar och räknar matte så gör man i själva verket mycket mer. På återseende!

Förra veckan hade vi de koreanska på besök i ett par dagar, och det var ju väldans angenämt. 

En av dagarna tog jag ledigt från jobbet, och vi gav oss ut på en lång promenad längs akerselva. Det som är så fint med Oslo är att man aldrig behöver åka speciellt långt för att komma ut i naturn.  

Vi tog oss till fina Maridalsvannet, där älven börjar.

Så följde vi den neråt, tillbaka mot stan. Himla mysig promenad. I år var det ovanligt mycket vatten som forsade/porlade/rann i sakta mak.

Men vi hjälptes åt. 

Det tog oss ganska många timmar att ta oss hela vägen hem igen, men det var många distraktioner längs vägen. T.ex. kardborrar (som ju är bland det absolut bästa naturen har att erbjuda i leksaksväg).

Och finurliga små geocachar. 

Men fint vare. 

Efter en stund kom Anna och mötte upp, och då blev alla glada. 

Så glada att vi var tvungna att stanna och ta en öl.

Så var vi hemma igen och efter det obligatoriska var-ska-vi-äta-tjafset hamnade vi på folkmusikkonsert. Det var kul.

Harsyra

Förra veckan hade kockarna på mitt jobb inte fått de syrablad de hade beställt. Men herre då, sa jag. Hela skogen är ju full av harsyra. Jag fixar. Så jag gav mig ut. 

Mycket riktigt. Hela skogen var full av harsyra. Det måste väl ändå vara den, i särklass, näpnaste blomman som finns. Och så himla gott!

Ut och beta med er, det får bli dagens tips!

 Och så här tjusig blev desserten!