Eskil-riddaren av syrénbersån har Gunilla Linn Persson skrivit och är en kort, men fin och sorglig historia om en kvinna som heter Karl-Astrid och som någonstans i slutet av fyrtioåren får en son. Sonen är mongoloid, som det hette på 50-talet då boken utspelar sig, och trots att det är brukligt att lämna bort sådana barn bestämmer sig Karl-Astrid för att behålla honom. Sjukt fin bok.
Den andra boken, Boktjuven av Markus Zusak, har jag velat läsa länge. Jag har önskat mig och önskat mig, inte har jag gått och köpt den. Det var liksom en bok som jag ville få. I julas fick ja'n. Den kanske klassas som en ungdomsbok egentligen, men det är väl inte så noga. Döden själv berättar en historia om en liten flicka som växer upp i ett fattigt område i nazityskland. Flickan älskar böcker och knycker dem där hon kommer åt. En ganska stillsam bok, men fin.
Seså, läs bok.
Seså kallade jag mig själv för när jag var riktigt liten. Nu har Seså gått till bibblan och ställt sig i kö för "Boktjuven". "Eskil" läste Seså i julas när du var hemma i skogen. Ge oss gärna fler boktips.
SvaraRadera