lycka!

Jag har precis kommit ivag fran en veckas surf och lek i vagorna med Surfaris, och det har hant en hel dros roliga och namnvarda saker, men allt annat bleknar av vad jag fick uppleva, inte en utan tva dagar pa tva olika strander. Surfa med livs levande, vilda delfiner. De kom i stora flockar, fram och tillbaka, narmare och narmare tills det var mindre an en meter mellan min brada och varldens finaste delfinansikte. De cirkulerade runt oss en stund innan de overgick till att surfa pa vagorna och hoppa ur vattnet i fina bagar! Lycka!

(sen sag jag en val. Den var jattestor.)

Resedagbok?

Ja, det verkar ju som att ni dar hemma vill veta vad jag pysslar med, sa da ar det val har ni far leta...Jag har varit tillbaka i Alustralien i lite over en vecka nu, och trivs sa klart hur bra som helst. Det var lite omkligt dar i borjan nar jag kom till Sydney, forkyld och javlig. Familjen alldeles for langt borta (ungefar sa langt bort man bara kan komma) , ingen Kyle som motte pga oversvamning, och ingen telefon. Kande mig ungefar ensammast (???) i varlden, men efter en natt pa flygplatsen gaskade jag upp mig. Motte Ross (fran Surfaris) och det bar ivag mot en vecka av SURF. Trodde vi ja. Efter ungefar en halvtimmes bilfard uppdagades det att vattnet bara fortsatte stiga, och det fanns inte en chans i varlden att ta sig till Crescent Head. Trippen blev installd och alla kordes tillbaka till Sydney. Jag lyckades med allra minsta lilla tidsmarginal fa tag i ett flyg upp till Ballina, dar sjalvaste mr. Browning kom och hamtade. Forsta dagarna var jag val lite franvarande, inte helt hundra pa att jag var pa ratt plats, men klok som han ar korde min surfargosse mig till varldens finaste strand dar han parkerade mig sa jag fick stirra ut over vattnet ett tag (these problems matter...) Sen gick det bra. Kul att traffa alla gamla godingar igen, det marks att det inte ar turistsasong i Byron langre. Var ute en svang, jag drog nog ned medelaldern med ett antal ar, alla i det banjospelande bandet hade pa sig rutiga flanellskjortor, likasa storsta delen av publiken. Good times.

Efter en veckas hang och slapp dar jag forsokte komma over min jetlag bar det av pa aventyr. Vi tog lilla skrutti-bang-bang och akte till Brisbane. En mycket trevlig kvall/natt med diverse punkspelningar och overnattning hos nan gammal van. Dagen darpa var det dags att dra vidare, trodde vi ja. Bilen var sa trasig som trasig kan bli och eftersom det var sondag fick vi spendera dagen bast vi kunde i Brisbane. Pa mandagen lamnades bilskrallet in, och ett flertal timmar senare kunde vi puttra ivag fran allt vad asfalt och betong hette. Mot Stradbroke Island. Det var nara att vi missade sista farjan dit ocksa, men det ar en annan historia. Stradbroke ar en jattestor och jattefin sando. Vi campade pa varldens kanske finaste strand, surfade (han), hangde pa stranden (jag) och promenerade runt och spanade efter valar (nix). Supermysigt var det iaf, och vi fick inte alltfor mycket regn pa oss i vart pyttelilla, kistformade talt.

Nar det borjade regna allt for mycket flydde vi faltet och akte till the Sunshine Coast, dar mr och mrs Browning haller hus. Blev ompysslade och matade i ett par dagar, innan det var dags att bege sig hem igen. Pa vagen blev det ett litet stopp pa dreamworld/white water world. Det var KUL! go the CLAW! Manga gula (och lila & grona) bilar pa vagen...

Nu ar jag, tro det eller ej, tillbaka pa Surfaris. Var ute i vagorna for forsta gangen idag, och jag har sallan varit gladare an jag ar nu. Nu ska jag ga och lagga mig sa det blir morgon fort, sa jag far ge mig ut igen!

Hoppas att allt ar bra med alla er dar hemma och att ni tar hand om er! PUSS

The Soundtrack of My Life

De 15 mest spelade låtarna just nu...

And Then They - Run Raised Fist
Cupid's Victim - Tiger Army
Day Sixteen-Loser - Ayreon
Midnattens Widunder - Finntroll
Still Counting - Volbeat
Harry - CC Cowboys
Ten Speed (of Gods Blood and Burial) - Coheed and Cambria
Execution Song - Johnossi
Olavur Riddaros - Tyr
Maskineri - Kaizers Orchestra
Norska Bräder (Norweigan Boards) - Väsen
Caught in a Mosh - Anthrax
The Cycle - A Dozen Furies
Halo - Soil
Monster Mash - the Misfits

Det var inte igår...

och en hel del har hänt sen sist...

Sista tiden i Australien bestod mest av sex, surf och sushi... (skyll dig själv, mamma) och en och annan krokodil. Det första jag gjorde när jag kom hem var att fixa visum och boka biljett tillbaka. Den 23 maj bär det av igen!

Första helgen hemma spenderades i Linköping med Pärlan och Oskar (gud, vilket dåligt namn...) Iklädda en jäkla massa silkespapper körde vi fuldans O'neills-style (Agnes saknades!) bland alla ekonomer med backslick. Dagen efter mådde man väl sisådär, men situationen räddades med hjälp av scones, Family Guy och en ananas.

Efter alldeles för lite tid hemma i skogen med vänner och familj bar det av till Oslo igen, för att försöka dra ihop lite snabba cash! Bor numera i eget rum med , hör och häpna, t.o.m en egen säng! Lyx. Tillbaka på kära, gamla Lektern och trivs som fisken i vattnet. SOM jag och the twins rockar i loungen! Ingenting kan ju någonsin mäta sig med förra sommaren, men ett par öl på Blue Note ger mig flashbacks.

Åkte tillbaka hem en sväng över påsk. Började festligheterna med en dygnskryssning till Mariehamn med Lollo. Blev kanske inte riktigt helt som vi tänkt oss,men jättemysigt ändå. Tack, gumman! Sen raka spåret hem till skogen. Påsk är nog det som vi i familjen Karlsson gör bäst. Påskbål, skattjakt, mojitos, japanilaisets, mat, blåsippsspaning och sedvanlig somning i tvsoffan hör till helgens höjdpunkter.

På självaste påskafton var det kalas hemma hos Linda. Synd att det bland oss fanns ett rötägg, men jag hade en grym kväll med tjejerna. Sen bar det av till stadens hotell. Lite segt var det allt, men framot slutet tog syskonen Karlsson lilla dansgolvet med storm, och kvällen slutade med McDonalds i stugan (mc-fast, någon?) Det bästa av allt, ingen var bakis dagen efter. Success!

Nu är jag tillbaka i Oslo igen. Vädret är grått och än så länge inget jobb idag. Men jag har äntligen fått med mig Anna hit, och hon ska också pröva lyckan på Lektern. Hurra!

been there, done that, got t-shirt...

Jag tycker att det ar jattetrakigt att skriva tidsodande resedagboksinlagg. Jag tycker att det ar jatteroligt att skriva meningslosa blogginlagg.

Jack Johnson, tysta leken borjar nu!

Sol, sand, salt...

lagg till en ol eller tva, lite syskonkarlek/syskontjafs, en galen utflykt till knarkarhalan Nimbin, lite romantik och ett par dagars hang och surfande i sleepy surftown sa har ni mina senaste veckor i ett notskal. Klockrent!

update...

Jaani, horrenini... Det har hant sa mycket sen sista tt jag inte vet var jag ska borja, kommer anda inte orka skriva om allt...Nyar firades delvis pa vart kara hostel och delvis pa en bro i Melbourne. Mycket fyrverkerier och minst lika mycket kameror. Gott nytt ar! far man val passa pa att onska lite sa har i efterskott ocksa...

Ett par dagare senare, efter en natts lyx pa flygplatsen, packade familjen Karlsson sig in i varldens minsta kanske flygplan och drog ivag till Tasmanien. Pa Tasmanien finns det manga djur. De flesta ligger doda vid sidan av vagen, men vissa lyckligt lottade smyger fortfarande runt bland buskar, gras och stenar. Jag traffade mitt livs hittills nast storsta karlek i form av en liten tjock vombat, varldens i sarklass sotaste djur!


\

har ar han!

Ett djur som vi daremot inte sag var den tasmanska pungvargen. Den ar namligen utdod. Officiellt i alla fall. Manga havdar att den fortfarande smyger runt i de delar i Tasmanien som ar tackt av buskig regnskog och dar ingen manniska annu har varit. Det tror jag, och egentligen hade jag tankt mig att hitta en liten rackare och motbevisa alla pessimister, men det gick ju sa dar...Inte fick jag se nagon tasmansk djavul heller. Kommer ni ihag Taz of Tasmania? Ett ackligt litet tecknat djur som forstorde mangas barndom? Sadana finns ocksa pa riktigt, men holl sig val undan fran mig...

lika jobbig som ful

Det jag daremot fick gora, forutom att terrorisera en stackars liten vombat som bara ville ata kvallsmat, var att aka batcruise pa en flod, traska i berg i manga, manga timmar, eller klattrat kanske man ska saga, upp och ner for stup, genom backar och sno, strackt nan form utav ljumskmuskel, tittat pa otaliga mangder halvt om halvt nedlagda gruvstader och vattenfall, traskat i regnskog, kramat trad och som vanligt nar familjen Karlsson ar inblandad tramsat och allt som oftast sinkat resten av bussen. Men vi hade kul iaf!

Sen var det dags att ta oss tillbaka till Melbourne (om det ar nagon som har funderat over huruvida det ar en smart ide att forsoka flyga barfota kan jag meddela att det ar det INTE). Vi bodde pa ett hostel dar Anna tidigare huserat, en del av hennes gamla bekanta fanns kvar. Dessutom sprang vi pa Mimmi och Tossa fran Katrineholm, som tydligen ocksa bodde dar. Varlden ar liten.

Vi tog en liten tripp till Great Ocean Road, med galna Chris. Det regnade forsta halvan av dagen, men lika glada for det var vi. Vi fick se strander, raukar och klippor, en riktig drakgrotta, koalor och mer regnskog med knuffvanliga trad (!)

Sista kvallen i Melbourne firades med rage. Cragie tipsade om ett par schyssta stallen sa vi drog med ett gang fran vart hostel till next. Dar var det livat varre, och bra musik spelades. Det dansades, dracks cider och jag traffade en Truls. Dagen efter madde vi alla som vi fortjanade men var anda tvugna att pallra oss upp for att checka ut. Dagen spenderades i botaniska tradgarden, och sen var det dags att saga hej da till varldens basta mamma. Hon var tvungen att aka hem till den kalla nord igen, medan syskonskaran hoppade pa nattaget till Sydney. Nattaget var en mardrom, som jag nu har lagt bakom mig och helst aldrig mer vill uppleva igen.

Har i Sydney har vi val inte gjort sa vidare varst mycket egentligen, inte ens operahuset har jag varit och tittat pa. Igar tog vi ett par ol hemma hos Micke, som sagt, varlden AR liten. Sen tog vi en liten svang ner till Sydneyfestivalens oppningskvall, bevittnade bland annat hur folk blankt sket i att det var fullt och mejade ner ett par vakter samt en eldorgelbat. Idag har vi legat och stekt pa Bondi Beach, Johannes ar nu samma vackra hudton som en latt omogen jordgubbe. Nu sitter vi och gommer oss for regnet som utanfor oser ner, och langtar till imorgon. Da ska vi namligen borja pa surfskola! Det ni!

Ta hand om er allihopa dar hemma!

alustralien...

Det ar nu den 25 december, sjalvaste juldagen, och jag har precis borjat inse vart jag befinner mig. Gardagens julafton var bland det markligaste jag varit med om. Vi tog vara kottbullar, julballar och falaflar och traskade ivag till den botaniska tradgarden har i Melbourne. Dar hittade vi ett lampligt trad som ikladdes allehanda julpynt, och juleklapparna lades darunder. Sen satt vi dar i solen i sa lite klader som mojligt och at svensk julmat och laste julrim. Surrealistiskt. Men sjukt kul! Synd bara att pappa saknades...

Annars ar Melbourne battre an vantat! Ingen kyla har inte, bara en massa skon varme och sol... Vi har hunnit med ett besok pa zoo, jag fick antligen se en livs levande platypus (nabbdjur) sa nu kan jag do lycklig! Det ar formodligen varldens absolut coolaste djur. Vi har aven traskat runt en del pa stan, druckit mojitos och atit den beromda pizzan pa Bimbos, hangt pa stranden tillsammans med massa slemmiga doughnutsdjur, besokt granden i baren, brant oss lite har och var, lyssnat pa monster mash ett antal ganger samt klattrat i trad. Traden har ar sjukt klattringsvanliga, precis som syskonen Karlsson. Anna utbrast redan forsta dagen; "antligen nagra som vill klattra i trad!" Det enda trakiga som har hant ar att nan javel snodde mammans planbok och kamera pa en overfull sparvagn. usch!

Nu sitter vi har pa vart trevliga, lilla hostel dar det dagen till ara bjuds pa gratis ol & vin, sa det ryktas ev om en liten utgang ikvall. Jag har saknat er dar hemma en del nu nar det ar jul och allt, och jag hoppas allt ar bra med alla! Har hort rykten om en vit jul i vissa delar ocksa, sa grattis till er.

Kommer kanske inte vara alltfor flitig pa att hora av mig, kanner kanske att det finns viktigare saker har an att hanga pa internetcafeer, men nan gang da och da slinker jag nog in. Ska forsoka komma pa nagot bra satt att fixa sa ni far se lite skona bilder ocksa. Ta hand om er och god fortsattning!

tider som flytt...

(snodde ordvitsen från brorsan...)

Igår bar jag mig av till Linköping för att hjälpa bror min att flytta. Vi Karlssons har väl inte direkt världens bästa självdisciplin, så i själva verket ägnades nog mer tid åt diverse pauser än själva städningen, men till slut fick vi till det. Hann t.o.m med ett litet besök hos söta Sandra i Norrköping, som för övrigt kan ha världens finaste lägenhet. Carin & Can var så vänliga att komma och hjälpa till. Idag kördes grejerna hem, och stuvades in i det redan överfulla huset. Jag har ägnat timmar åt att försöka fixa min ipod, som sedan visade sig klara sig ganska bra utan min hjälp, tack och lov! Har lite svårt att tänka mig en resa på typ 30 timmar utan musik...

Resan ja. I övermorgon bär det av. Imorgon åker vi till Stockholm för att önska släkten en godan jul och sen är vi faktiskt på väg. Jag har ännu inte packat en trosa. Har nog aldrig varit med om en så oplanerad resa, men det kan ju faktiskt inte bli annat än bra.

På tal om tider som flytt har jag precis börjat inse att jag lämnat Oslo. Både tråkigt och skönt.

De här vackra damerna kommer iaf saknas något fruktansvärt!

Nej, om jag skulle sluta komma på orsaker för att slippa ta tag i packningen.. Fast nu när jag tänker efter har jag en liten hög julklappar som faktiskt måste slås in...

be careful what you wish for...

så där ja. Nu har jag äntligen kommit tillbaka till verkligheten. Förra veckan var det jobb, jobb, jobb och inget mer. Kanske en öl eller två efteråt i väntan på nattbussen. Jag lyckades i alla fall få ihop 78 timmar på sex dagar, inte illa!

Igår kom mamman och hämtade mig i Oslo, och nu är jag samt allt mitt pick och pack hemma i skogen. I morgon blir det flyttstädning hos brorsan i Linköping, kanske tar ett litet besök i Norrköping på hemvägen, och sen bär det av mot Australien på fredag. Det värsta är att jag precis har kollat vädret där nere nu så här i juletider. Jag har ju varit lite sådär taggad på att fira jul i värme och sol, eftersom jag älskar allt som har med julen att göra och helst vill ha snö, granar och mörker. Nu ser det ut som om det varken blir det ena eller det andra. Det ska nämligen vara mellan 6 och 14 grader och moln i Melbourne runt jul. The Whatz??? Varken snö, sol eller värme? Skitjul. Men klart det ska bli kul att komma iväg, och inte minst att träffa syster yster igen.

Nu ska jag pyssla julkort. Inte för att de kommer fram till jul, men ändå. Man kan välja på metal-tomte eller norsk lutefisk.