Förra helgen

Om ni lurar på vart jag har tagit vägen så kan jag meddela att sommaren äntligen har behagat komma till Oslo. Det betyder sol och jobb,jobb,jobb. Folk kryper fram ur sina små hålor och det de är på jakt efter är ett bord i solen, musslor och öl.

Men nu ska jag berätta lite om förra helgen. Det var en intensiv helg som gick upp som en sol och ner som en pannkaka, men pannkaksbiten tar vi och skippar nu.

På fredagsmorgonen var vi uppe redan innan tuppen och tog tåget hemåt. Det här med att jag lyckades "lura" SJ kommer jag leva på länge.  Vi anlände i skogen ungefär exakt samtidigt som solen.

Vi länsade landet på rabarber och brände oss på nässlorna. På rabarbern kokades det saft. Bästa saften!

Sen var det dags för nagelbitaren Sverige-England. Det var många känslor på kort tid, kan man säga.

En kissnödig morot.

På lördagen var vi uppe tidigt, igen. Packade picnickorgen med piroger och saft. Finaste Sofie och Fredrik kom och plockade upp oss. Färden gick mot Gävle och överraskningspresent till Adrian. 

Det var fint att få hänga med dem en hel dag utan barn. Och missförstå mig för guds skull inte nu, jag tycker att de där små gossarna är helt fantastiska, men för en gångs skull fick jag (vi) deras odelade uppmärksamhet, och det var fint.

Överraskningen var att Adrian skulle få flyga flygplan. Nästan på riktigt. I en gammal drake. Det tyckte han var kul.

Men sen vankades det tydligen en överraskning till. En som inte jag heller visste om. Men innan det var dags för den gömde vi oss för regnet inne på Claes Ohlson och där slog jag till på världens snyggaste radio. 

Sen kissade vi nästan på en liten harstackare.

Överraskning nummer 2 var en guidad tur på Mackmyra gravitationsdestilleri. Vi snackar whiskey!

Synd bara att man inte fick smaka något på plats. Men vi har iaf skakat tass på att börja samla ihop till vårat alldeles egna fat. 

Sen åkte vi hem. 

Nu kanske ni tror att det var slut på äventyr för den här helgen, men icke. Vi steg återigen upp okristligt tidigt på söndagsmorgonen för att ta tåget tillbaka mot Oslo. Trodde vi, ja. Så går det när man tror att man kan luras. Karma, kallas det. Ersättningsbuss hela vägen, men vi fick iaf fika. 

Från busstationen direkt till Frognerparken. Där var Norweigan Wood i full gång och vi mötte upp med Adrians galna familj. Först spelade Lars Winnerbäck, och även om han inte är min favorit direkt, så väcktes många minnen. Från London och Agnes som hovnarr och te. Efter det äntrade Sting scenen. Fina Sting.

Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.