Life is good at the lake...

Det är ett ganska rofyllt liv jag för just nu. Kyle har åkt till Australien, Sadiq till Kanada och Anna till Oslo, så när de koreanska är på jobbet står stugan tom, sånär som på mig själv och katten. Jag traskar runt i hissjöskogarna och krafsar på svampar och barr. Rycker upp ett par morötter ur landet. Bakar en och annan kaka. Petar då och då in en pinne i brasan. Tar ett glas, eller två, av pappas hembryggda öl. Lyssnar på musik. Klappar gamla Trussle och har inte hjärta att kasta ut honom i höstnatten när det är läggdags.

Ikväll var det fotboll. Ingen vidare insats från vår sida, men förlusten kändes ganska väntad. Holland imponerade, som vanligt. Jag med, genom att på förhand tippa rätt slutresultat. Det händer inte ofta.

Det finns en låt jag har letat efter ett bra tag. En kille som brukade komma och spela i baren där jag jobbade i Byron Bay spelade ibland en låt på sin gitarr som jag tyckte var så fin. Dessvärre hann jag aldrig fråga vad det var. I helgen var vi i Linköping på folkmusikfestival. Vi lyssnade på konserter och dansade polskor så golvflisorna yrde. Under en konsert med Hedin/Hazelius sjöng Esbjörn helt plötsligt en låt av en Paul Brady, som han hade översatt till svenska. Jungfrun och soldaten kallade han den för, och hör och häpna, det var den låten jag letat efter!

Cirkus Cirkör feat. Irya's Playground presents Inside Out

Igår packade hela familjen Karlsson in sig i bilen, precis som på den gamla goda tiden. Bara liiite trängre. (Jag skyller på Johannes lår) Färden gick mot Alby, hangaren och cirkus cirkörs fantastiska föreställning Inside Out.

Tyvärr, som så många gånger förr när jag har varit och tittat på någon form utav föreställning, gick jag därifrån inte bara med glädjen över att få ha upplevt något helt fantastiskt, utan också med ett litet uns avund och bitterhet. Jag vill också vara riktigt, riktigt bra på någonting. Någonting häftigt. På att dansa. Åka snowboard. Hoppa högt eller springa snabbt. Kunna klättra på en stång högt högt uppe i luften och med huvudet först kasta mig ner och stanna ett par centimeter ovanför marken. Åtminstonde kunna gå balansgång på ett gäng ölflaskor... Sådan är jag tyvärr. Lite bitter över att andra kan saker som inte jag kan.

Men missförstå mig inte helt. Det var fortfarande, och det här kan inte sägas många gånger nog, helt fantastiskt. Vackert, kul och lite sorgligt på samma gång. Och Irya's playground's fina låtar som passade så bra till. Fantastiskt.

skogs

Mango Tango

Frukost: Yoghurt med mango

Lunch: Couscoussallad med mango

Mellanmal: Mango

Eftermiddag: Mango daiquiris

Middag: Burritos med mangosalsa

Undrar vad det blir nar jag kommer hem fran jobbet...?

Movember!

November ar en rolig manad har i Austalien. Kanske pa andra stallen ocksa, men det vet jag inget om. Var och varannan karl som ar gammal nog att kunna odla en traskar namligen omkring med en prydlig mustasch. Tanken ar att man ska starta nyrakad den forsta november, och den 30:e har man sig en prydlig musche. Ursakten ar att vacka uppmarkelse for problem som vara man idag lider av, t.ex. depression och prostatacancer, och samla in pengar till olika organisationer genom sponsring. De flesta verkar emellertid inte bry sig sa mycket om detta, utan ar bara glada for att antligen fa traska runt pa stadens gator och torg som riktiga man... Aven min karl har anammat detta...Hombre! De Mexico!

B-b-b-bird bird birds...

I varje buske och snar har i Australien traskar varldens laskigaste och fulaste fagel omkring till ingen nytta. Sa har ser den ut. Bushturkey.



Har om dagen brot sig en av dem in i vart lilla hus. Forsokte flaxa ut genom det stangda fonstret, fick panik och ett fullstandigt kackalorum brot ut. Den skrek och kacklade, flaxade och flog. In i koket, och slog sonder varenda glas och tallrik innan den med huvudet bankade loss myggnatet fran koksfonstret och flaxade ivag....

Och igar traffade vi en annan liten fagel. En liten rufstufs som var for liten for att flyga satt mitt i vandzonen utanfor varat hus och bara vantade pa att bli pakord. Efter en galen fageljakt fick vi in den lilla rackaren i en lada och korde ivag med henne till en trevlig fageldam som, tillsammans med sina 20 faglar av olika sorter, bodde en bit utanfor Byron. Dar fick lilla skrikfageln Maria ett nytt hem!

Det var bara det.

saker i gorningen...

Antligen ar det dags for lite hederligt backpackande. Jag har trottnat lite pa att bara hanga i Byron Bay, sa for ett par veckor sen slutade jag pa bada mina jobb. Vi tog en liten tripp till Sunshine Coast for att halsa pa Kyles foraldrar. Det var hur mysigt som helst, tills Kyle surfade sonder hela pannan sin och fick spendera dagen pa sjukhus. Ett par stygn och en mugg jelly-beans senare fick vi tillbaka honom, och snabbt som attan hoppade vi in i bilen och drog ivag mot Brisbane. Det var namligen dags for en av hostens stora hojdpunkter. Raised Fist. HUR bra som helst!

Sen var det den 12 september, fodelsedag! Dagen tillbringades pa stranden, det surfades, dracks ginger beer och ats oliver. Paket fick jag ocksa, fran systeryster borta i landet kjempegreit. Middag pa Rails och ett par marys pa Beachie, och hyfsat tidigt i sang.

Nasta dag var det namligen tur att aka ivag pa ytterligare en Surfaris. Den har gangen med mig egna, nya, fina bananbrada! Hade som alltid en grym vecka, fast vagorna mest var skrap och jag sjalv blir samre att surfa dem for varje gang jag provar. Kyle foreslog lite forsiktigt att det kanske vore dags att skaffa en annan hobby. Stickning, ballet eller matlagning, t.ex. Hmpf!

Nu ar jag tillbaka i Brn B i nagra dagar, sen bar det av till Adelaide. Jag har slangt mina sista slantar pa en 10-dagars campingtripp i Australiens outback. Ayers Rock och det dar. Sa imorgon blir det hatt- och myggmedelsshopping!

ginger beer, ginger wine, ginger ale...

ingefara is the shit!

Nu ar jag ivag pa en Surfaris igen. Nu ska jag skryta lite over hur manga djur jag har sett idag. Idag har jag sett delfiner, en dykande val, en plaskande val med tillhorande valbebis, en stooor odla (over en meter), tva stora ormar (platta), en liten med ack sa giftig orm (levande, i veden framfor brasan), ett tjugotal (!) kangurus, en liten wallaby, massor med b-b-b-birds, ett piggsvin, fesk, och inte minst sa sag jag en skata spoa skiten ur en annan stor odla. Coolt.

Dessutom har jag fyllt ar. Jag har blivit ytterligare ett ar aldre och visare. Framfor allt visare. T.ex. vet jag att om man haller i en kangurus svans sa kan den inte hoppa.

Cheers!

(ps. om man haller i en manniskas ben kan hon inte ga...)

antingen...

ligger jag hemma i sangen, isolerad fran folk och fa, och brottas med svininfluensan, eller sa har jag rymt till stranden och ovar mina mack-kastnings-skills. Vad tror ni?

Jag har blivit en av dem...

som sager See Ya (later) fast jag mycket val vet att vi varken kommer ses forr eller senare!