Ok. Dagen efter den läskiga sömngångarincidenten hände en annan märklig grej. Jag och Adrian åt pannkakor till frukost och tankarna snöade in på sylt och bär. Var i hela fridens namn växer alla bär? Jag menar, ta en vanlig syltburk som innehåller 50% blåbär. Det är ganska många blåbär det. I en burk. Tänk så många syltburkar det finns i min lokala mataffär. Tänk så många det finns i hela Oslo, hela Norge, hela världen? Och på en blåbärsplanta växer, vadå, typ 10 blåbär. Det måste ju finnas helt sjukt stora blåbärsodlingar någonstans. Och människor/maskiner som plockar alla dessa bär. Som erfaren bärplockare vet jag att sådana här saker tar tid. Och eftersom, antar jag, man vill ha färska blåbär hela tiden måste det finnas så pass många plantor att det alltid är några som är klara för skörd. Jag tänker mig ett område som är stor som en mindre planet för att få plats med alla blåbärsplantor. Ekvationen går helt enkelt inte ihop i mitt lilla huvud! Adrian menar på att de väl odlas i Sydamerika, som allt annat, men jag ba nej nej nej, det går inte. Det är helt fel klimat där. Det är tropisk värme och grejer. Blåbär växer i Skandinavien och Canada. Typ.
I alla fall. Jag går till jobbet. Missar bussen. Sätter mig på en bänk och väntar. Och tänker. På blåbär och blåbärsodlingar. Då kommer en äldre fram till mig och frågar om han får slå sig ner. Visst får han det. Han har varit och handlat mat. Han pratar på, om andra världskriget, Sverige, Norge och olja. Sen kommer hans buss. Innan han går krafsar han runt lite i sin matpåse och tar upp en grej. Den här ska du få av mig, säger han, och blinkar lurigt med ena ögat. Sen går han. Vet ni vad det var? VET NI VAD DET VAR? En burk med blåbär så klart. På den står det "product of Chile".
Tänk att det faktiskt kan hända såna grejer! Det är kanske det du håller på med om du går i sömnen - ordnar häftiga grejer och märkliga ting för folk som behöver vara med om det och så tittar du lite lurigt och klurigt pårom. Och kanske gerom en mössa...
SvaraRaderakram påre från mamma
Hej Mia! Det var en märklig berättelse. Sånt gillar jag. Kram, moster
SvaraRadera